Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Legender - 4. De sju Sofvare - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DE SJU SOFVARE.
217
4.
De sju Sofware.
Den äldsta uppteckning af legenden om de Sju Sofvare, man känner,
förekommer i ett bref från GREGORIUS AF TOURS till Sulpicius,
erkebiskop i Bourges omkring år 570 (»Epistola Sti Gregorii episcopi
turonensis ad beatum Sulpicium Beturicensem archiepiscopum in vitam
sanctorum septem dormientium »i GREGORII TURONENSIS Opera. Ed. RUINART.
Paris 1699, s. 1270), äfvensom Gregorius i tvenne andra af sina skrifter,
(De Miraculis. Lib. I, cap. 95, De gloria Martyrum. Lib. I
cap. 30) omnämner samma legend, och från Gregorii skrifter öfvergick
den sannolikt till PHOTII Samlingar i 9:de århundradet (Photius, patriark
i Constantinopel, dog 891), samt från dem till den yngre BASILII Mä
nologion i slutet af 10:de seklet, äfvensom den förekommer i BARONII
Martyrologium romanum, i Acta Sanctorum (för den 27 Juli)
och i GOLDWURMS Calendarium romanum.
PAUL WARNEFRIED (född 740, död 790) anför i sina Gesta
Longobardorum. Lib. 1, cap. 3, samma legend, ehuru i en från den
ofvannämnda afvikande uppteckning (införd bland bröderne GRIMMS Deutsche
Sagen. Berlin 1818. II, 29), enligt hvilken händelsen är förlagd till
Tyskland, der i en håla vid hafsstranden sju män ännu alltid ligga
sofvande, men en gång skola vakna att för hedningarne förkunna den
heliga läran.
Enligt BAILLET, Vies des Saints. II, 407, förekommer denna
legend äfven i THEOPHYLACTI Skrifter, troligen hans historia om kejsar
Mauritius, författad omkring 602, samt i USUARDS Martyrologium,
som skall blifvit samladt på Karl den Stores befallning, äfven som den
omtalas af JACOBUS DE VORAGINE (död 1298) i Historia
Longobardorum. Hagenau 1510, fol. XCVI.
I österländska skrifter finner man äfven spår af denna legend.
En sura i Koran har en märkvärdig likhet dermed (jfr IKENS afhandling
i Touti Nameh, Sammlung persischer Märchen übersetzt
und erläutert von IKEN und KOSEGARTEN. Stuttgart 1822, s. 288,
samt KOSEGARTENS Legenden. Berlin 1816). Enligt DALLAWAYS Con-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
