- Project Runeberg -  Svenska Folkböcker. Sagor, Legender och Äfventyr, jemte Öfversigt af svensk Folkläsning / Sednare bandet /
220

(1845-1848) [MARC] Author: Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Legender - 4. De sju Sofvare - Legenden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

220
DE SJU SOFVARE.
·
desse unge drängar hörde och sågo hvad sig i Epheso tilldrog,
grämde de sig svårliga och tyckte ganska illa vara, gingo
fördenskull bort och gömde sig uti ett hus uti fasta och böner.
Då blefvo de allesamman hafde till Decium och anklagades,
att de icke ville tillbedja afgudarna, utan heldre do christne.
Men efter kejsaren skulle färdas ur staden på någon tid, så
gaf han dem lösa till dess han komme tillbaka igen, då han
ville bättre förfara om de vore christne.
Medan nu Decius var borta, sålde de sju drängarne allt
sitt fäderne och allt sitt goda och gåfvo de fattige; de behöllo
allenast något litet sig till hjelp och gingo så på ett berg,
benämdt Celeon, der de gömde sig uti en kula och höllo sig så
en lång tid undan; dock gick understundom en af dem,
förklädd uti tiggare-kläder, in i staden att köpa hvad de behöfde.
Men när Decius kom tillbaka i staden igen och lät fråga
hvar de unge drängarne voro och böd dem hafvas fram inför
honom; då blef Malchus, som nu var i staden till att köpa
deras förnödenheter, ganska förfärad, gick till sina stallbröder
och sade dem hvad han försport, och då de nu blefvo storliga
bedröfvade, tog Malchus fram de bröd, han köpt, på det de
skulle blifva frimodiga uti sin bedröfvelse. Men medan de
suto och åto, talandes sig emellan med suck och
bedröfvelse, då lät Gud Allsmägtig hastigt en tung sömn falla öfver
dem alla.
Andra dagen om morgonen lät kejsaren med allvar söka
efter dem, men förmådde icke finna dem, då han blef illa
tillfreds, att han hade släppt dem. Men nu blef för honom
berättadt, att de voro på berget Celeon och hade gifvit de fattige
sina egodelar i Jesu namn, så ock att de icke velat lyda
kejsarens bud. Då böd kejsaren, att deras föräldrar skulle
gripas och hafvas fram inför honom, och när de kommo, hotade
han dem med döden, om de icke underrättade honom hvar
deras söner voro; men föräldrarne klagade svårligen, att de
gifvit de fattiga sina egodelar.
Till slut fann kejsaren dem sofvande uti kulan. Då
betänkte han sig hvad han ville göra dem, och skedde så, genom
Guds försyn, att Decius böd sina tjenare med stenar igentäppa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 12 19:04:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolkbok/2/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free