Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äfventyr - 2. Sjelfdukande Bordet, Gull-Åsnan och Dansande Knölpåken - Äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OCH DANSANDE KNÖLPÅKEN.
255
-
»Knölpåk, var» »Herre, käre nådige herre, för Guds skull!»
skreko nu både värden och hans hustru. »Vi hafva nog af
hvad vi fingo i natt; här har ni både bordet och gullåsnan!»
Mårten försökte dem och fann, att de voro de rätta.
Bordet dukade sig, han fick en god frukost, och värden och
värdinnan måste äta med, ehuru de förlorat all matlust. Åsnan
slog opp, och guldmynt sprakade omkring som eldgnistor.
»Behåll penningarne för mitt nattläger,» sade Mårten, fastband
bordet sorgfälligt på åsnans rygg, tog knölpåken i handen och kom
mot aftonen hem till byn med de tre undergörande tingen.
»Så sannt jag lefver,» sade fadren, »är icke Mårten också
hemma inom tvenne dagar, likasom de andra och kommer väl
på samma sätt, och alla i byn skola ännu en gång hålla oss
för narrar!»
Gamla och unga i byn voro verkeligen redan församlade,
skrattade, gycklade och fröjdade sig på förhand högeligen åt
hvad som nu hända skulle, och en hel flock af de kära
slägtingarne, fastrar och mostrar, farbröder och morbröder, kusiner
af båda könen och hvad de allt voro, trängde sig in i stugan
för att se och höra. »Den ene,» tänkte de, »kom med ett bord,
den andre med en åsna; nu kommer denne med både bord och
åsna; nu måste det bli dubbelt att skratta åt.»
Men Mårten lät sig ingenting bekomma, utan lyfte bordet
af åsnan, satte det midt på golfvet och sade: »Duk opp, bord!»
och genast stod bordet fullt af de herrligaste rätter och i hvarje
hörn en flaska kosteligt vin; men de kära slägtingarne blefvo
icke bjudne att deltaga i undfägnaden. Sedan ropade han till
guldåsnan: »Åsna, slå opp!» och åsnan slog upp så att
guldmynten yrade omkring. Nu blefvo slägtingarne helt allvarsamma,
och när Mårten tillsade dem att uppsamla penningarne, läto de
icke säga sig detta två gånger, utan tumlade om hvarandra och
gåfvo hvarandra rätt duktiga stötar för att komma åt de
glänsande mynten.
»Nu,» sade Mårten, »måste jag likväl gifva er en liten
minnesbeta för det J utskrattat och bespottat min far och mina
bröder Knölpåk, var verksam!» Och nu dansade knölpåken
med stor flit på dem allesamman och förföljde dem genom hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
