Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äfventyr - 3. Doktor Allvetande - Äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
262
DOKTOR ALLVETANDE.
Ursula fick alltså följa med. Hon satte på sig den bästa
mössa hon hade och klädde sig i sin vackraste klädning, ty
hon hade ju nu blifvit doktorinna och åkte till och med i en
grefves vagn och i hans sällskap.
När de kommo till grefvens slott var middagstiden inne
och doktorn blef tillika med sin fru bjuden att spisa vid
grefvens bord. Så snart de intagit sina platser, kom en betjent in
med en kostelig rätt, som luktade ganska rart i bondens näsa.
Då stötte han sin hustru i sidan och sade: »Se Ursula, det är
den första!» Han mente nemligen, att det var den första
rätten, men betjenten, som tillika med sina kamrater stulit
penningarne och redan förut hyste en viss farhåga för doktorns
allvetenhet, trodde honom nu hafva sagt, att han vore den
förste tjufven. Detta berättade han för sina kamrater, hvilka deraf
försattes i stor fruktan.
När den andre betjenten inbar andra rätten, stötte
doktorn åter sin hustru i sidan och sade: »Ser du, Ursula, det är
den andra!» då betjenten lagade, att han snart kom ut. Den
tredje betjenten gick det icke bättre. Nu kom den fjerde med
ett öfvertäckt fat, och grefven, som ville pröfva sin doktors
kunskap, bad honom säga hvad som var deruti, emedan han
ju vore doktor Allvetande. Doktorn råkade nu i stort
bekymmer och utropade i sin ångest: »Du stackars Kräfta!» Och se,
händelsen gjorde, att det verkeligen var kräftor på fatet.
Grefven var utom sig af förvåning och sade: »När ni visste detta,
så vet ni utan tvifvel också hvem som stulit penningarne.»
Nu ryckte en betjent doktorn oförmärkt i rocken och gaf
honom en hemlig vink att gå ut. Der stodo de fyra
betjenterne, hvilka stulit penningarne och ville gerna gifva dem
tillbaka, blott han gåfve sitt löfte att icke förråda dem, ty då
kommo de alla i galgen. De lofvade honom alla penningar de
egde, om han ville skona dem i detta fall, samt förde honom
sedan till stället, der det stulna guldmyntet var gömdt.
Härmed var doktorn tillfreds och gick tillbaka in till grefven.
När måltiden var slutad, sade han: »Nu vill jag se efter
i min bok hvar de stulna penningarne äro.» Derpå började han
bläddra i abc boken efter tuppen. Men det var ännu en femte
་
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
