Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äfventyr - 4. Storhjerta, eller Den tappre Skräddaren - Äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
266 STORHJERTA, ELLER DEN TAPPRE SKRÄDDAREN.
I en liten stad bodde en skräddare, som sydde kläder åt alla
dess innevånare. Men han fann sig föga road af detta sitt
handtverk, hvilket han ansåg alltför ringa och lätt samt
ovärdigt en karl. Det passade, efter hans tanke, blott fattiga
enkor samt fader- och moderlösa flickor, hvilka väl äfven borde
hafva något att försörja sig med. Också hade han funnit, att
man ofta gjorde narr af skräddarne och deras yrke, just
derföre att karlar och ej qvinnor idkade detsamma.
Detta kunde vår skräddare ej smälta. Det föll honom in,
att han, som hade sådan öfning att sticka med nålen, väl också
utan svårighet kunde lära sig att sticka med svärdet, och att
han lika lätt skulle kunna sköta sabeln som saxen, hvilken
väl kunde betraktas som ett tvåhuggande svärd. Dessutom
var han ej ovan att hugga till. »Kan inte jag blifva soldat så
väl som någon annan,» tänkte han, »och är jag väl soldat, så
kan jag ock bli general eller kanske ännu mera; men blefve
jag ock blott korpral, så kan ingen hindra mig att ha lika
mycken tapperhet, som någon general.»
Under så stora tankar satt en gång vår lille skräddare
helt overksam med nålen i handen, och framför honom låg en
siraps-smörgås, med hvars betraktande han ville fägna sina
ögon, förr än han förtärde den. Men nu kommo näsvisa
flugor och slogo ned på sirapen. Väl jagade han bort dem med
klädeslappen, som han höll i handen; men som han var alltför
mensklig att genast låta striden gå på lif och död, så kommo
de strax tillbaka, och då de alldeles icke tycktes vilja skona
hans sirap, blef han rättvist förbittrad öfver en sådan snålhet
och i sin vrede dödade han sju flugor i ett enda slag.
Denna bragd gjorde honom sjelf förvånad. »För tusan!»
utropade han, »hvad jag likväl är för en stor man!» Han
begrep knappast huru han kunnat utföra en sådan hjeltedat, och
skulle visst ej trott det, om han icke sett det med egna ögon;
men nu märkte han tydligt, att han måtte vara född till något
bättre än skräddare. Han kastade ifrån sig sitt arbete och
öfvergaf skrädderiet för alltid, samt band om lifvet ett bälte,
hvarpå i stora gyldene bokstäfver stod att läsa: »Sju slagne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
