Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äfventyr - 6. Hobergs-Gubben - Inledning - Äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det har blifvit öfversatt på danska under titel: »En meget lystig
Historie om den gavmilde HCjbergs Gubbe eller Trold paa Gulland, som
en Bonde ved sin Dreng lod byde til sit Barselgilde, men blev paa en
artig Maade af samme Dreng fireret, saa han ej torde’vove sig ved at
komme der, gav dog Bonden en meget anselig Faddergave. Nyligen paa
Dansk oversat. Trykt i dette Aar» (Nyerup, Morskabslæsning, s.
243), samt på flnskai »Yri Lyslillinen, Totinen Suloinen Ja myöskin
totuden balkafsewainen Historia, SiitS Rikkast ja Andeljast Hobergin
Äijäst; Joka yhdeldä köyhäldä Torparilda, kutzuttin Lapsen Kummaii,
waan ybdeldå lystilliselda kutzujalda petettin, Torpari sita vrastan kaunist
lahjoitettin. Prändätty Wuonna 1821.»
D*?t är på Gottland ett högt berg, vid namn Hoberget, uti
hvilket bodde en tid ett stort bergtroll, som af detta sitt
hemvist och boställe kallades Hobergsgubben. Icke långt derifrån
bodde en fattig torpare, hvilken plägade umgänge med samma
bergtroll, deraf han förmente sig bafva nytta, såsom man ock
hörer sägas, att många, som söka lycka i att fiska eller skjuta,
skola dertill bruka sådana oloOiga medel, och hafva umgänge
med skogs- och sjö-råen.
, Nu hände sig, att denne torpares hustru födde barn, och
då barnet skulle kristnas, blef torparen helt bekymrad hvilka
faddrar han härtill skulle bjuda. Torparens dräng märkte, att
något låg husbonden tungt på sinnet, och då han gerna ville
veta hvad honom fattades, uppstod dem emellan följande
samtal.
Drängen. Mig tyckes, att J nu hafven större orsak att
glädjas, än vara bedröfvad, emedan J blifvit välsignad med en
lifsarfvinge, och likväl gån J så sorgsen och bekymrad.
Torparm. Det är väl sannt, som du säger, men icke
desto mindre hafver jag likväl något, som mig ängslar och
bekymrar, och sådant icke utan skäl och orsak. Jag måste nu,
såsom sedvanligt är, vid barnets kristning bjuda några faddrar.
Går jag dervid Hobergsgubben förbi, hvilken gjort mig så myc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
