Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äfventyr - 6. Hobergs-Gubben - Äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hobergsgubben. Då vet jag icke rätt, om jag iärer kunna
komma; ty jag har hört, att Sanct Peder är en tvärvigger,
och fördenskull torde vi icke väl kunna förlikas med
hvarandra under ett tak. Dock likväl, efter din husbonde hafver
gjort mig den äran och bjudit mig, så skall jag komma och
se till huru vi kunna åsämjas. Men skall det icke blifva ännu
några flera faddrar?
Drängen. Jo, Vår Herre med.
Hobergsgubben. Då lärer jag näppeligen komma dit; ty
Sanct Peder och jag hade fuller, kanske, någorlunda kunnat
förlikas i ett hus, men Vår Herre och jag knappt. Dock likväl,
efter min granne hafver gjort mig den äran, skall jag komma,
emedan ingen härintill visat mig sådan heder, ehuru gammal ,
och grå jag är, fastän jag allenast skall sätta mig i en vrå
och se uppå huru det tillgår. Skall der ännu blifva några
flera man-faddrar?
Drängen. Nej.
Hobergsgubben. Hvem skall då bland qvinnfolks-faddrarne
hära barnet ?
Drängen. Jungfru Maria.
Hobergsgubben. Han slår fanders stort på med faddrar.
Han har väl betingat några spelmän ock, efter han slår så
stort på uti det andra?
Drängen. Ja, Trumslagaren skall blifva spelman.
Hobergsgubben. Jag hade fuller tänkt att komma dit,
fastän både Sanct Pehr och Vår Herre komme, efter han
hafver gjort mig den äran och kallat mig; men efter
Trumslagaren kommer dit (menandes och förståendes dermed Tore Åket
eller Åskedundret) så kommer jag alldeles intet, det säger jag
rent ut; ty jag var för fjorton dagar sedan uti ett samqväm,
och under det jag gick hem derifrån, uppvexte ett moln uppå
himmelen och Trumslagaren begynte slå på sin trumma så
hårdt, att jag blef förfärad och tog till att löpa hemåt det
mesta jag förmådde; men rätt som jag kom i min
förstugu-dörr, kastade han efter mig en trummesticka (förståendes
dermed torviggen, som somliga tala om) och slog dermed ett
lårben af mig, hvaraf jag ännu hafver mehn. Derföre törs jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
