Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noveller - 47. Mäster Dryger och hans Gesäller - 48. Lasse med rofvan - 49. Om en bonde som blef prest - 50. John Kettleborough
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
84
ÖFVERSIGT AF
Tryckeri, 1833, 16 sid., 8:o3 »Stockholm, Kongl. Ordens-Boktryckeriet,
1838, 16 sid., 8:o.
Tvenne gesäller, Jösse och Erik, voro i lära hos samme mästare.
Den ene var dum och lat, den andre händig och flitig; men mästaren
gynnade dock mest den förre, som mera liknade honom sjelf. Erik
öfvergaf då skomakareyrket och tog tjenst hos en urmakare samt vann
rykte och rikedom genom de konstverk han förfärdigade, hvaremot
mäster Dryger och Jösse alltmera förföllo i fylleri och fattigdom.
48. Lasse med rofwan.
»Lasse med Rofwan, eller en stor Rofwa är bättre än Tiotusende
Riksdaler. (En förut aldrig tryckt Historia). Stockholm, Elméns och
Granbergs Tryckeri, 1833,» 16 sid., 8:o3 Jönköping, J. P. Lundström,
1833, 16 sid., 8:o; Götheborg, S. Norberg, 1839, 15 sid., 8:o;
Jönköping, J. P. Lundström, 1844, 22 sid., 8:o.
Lasse hade genom baron Fyllerskölds och advokaten Gripers
konstgrepp förlorat sitt arf, men återfick detsamma slutligen, efter många
äfventyr, i en stor rofva, der Griper förvarat både penningar och
dokumenter, för att bättre kunna gömma dem för tjufvar.
49. Om en bonde som blef prest.
»Twänne öfwermåttan nöjşamma Pjecer. Den Första: En lustig
Berättelse om en mycket rik bonde, som på framtiden blef prest. Den
Andra: Historia om twå drängar som woro goda wänner. Till Trycket
befordrade af Petter Persson på Lotten. Linköping, 1833, tryckt hos C. F.
Maij,» 8 sid,, 8:o.
En rik bonde tyckte sig ej vara så ansedd som han borde och ville
derföre bli prest. Han begaf sig alltså till biskopen, och som man sagt
honom, att han borde tilltala denne på latin, framförde han sitt ärende
på en latin af egen fabrik. Biskopen, som sjelf ej var synnerligen hemma
i Romare-språket, trodde sig hafva råkat ut för en särdeles höglärd man,
emedan han ej förstod ett ord af hvad denne sade, och gaf honom ett
pastorat för att bli af med honom. Det dröjde dock ej länge innan
bönderne klagade öfver sin nya kyrkoherde, men med tillhjelp af sin unga
vackra hustru förstod denne så bearbeta biskopen, att han fick blifva
qvar i embetet.
50. John Kettleborough.
»En alldeles ny och högst lärorik Historia om John Kettleborough,
hwilken, från en fattig Brefbärare och Springpojke i en By, blef en rik
Lord å Slottet Lippington; men snart, återförd till sin förra enkla Koja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
