Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Legender - 16. Vår Herre och Westgöthen - 17. Vår Herre och Hin - 18. Ester Jönsdotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVENSKA FOLK-LITTERATUREN.
111
sedan nekade och bekände det ej förr, än när Wår Herre i tre lotter
fördelade det mynt han erhållit för uppväckandet af en död, och
förklarade, att den tredje lotten tillhörde den, som uppätit lammets lefver.
Lokaliserad öfversättning förmodligen från tyskan.
17. Wår Herre och Hin.
Se de vid näst föregående legend anförda upplagor.
Sedan Wår Herre skapat jorden med deruppå varande djur, skapade
Hin bockar och getter med långa svansar; men då dessa ständigt fastnade
i törnbuskarne och Hin måste göra dem lösa, ledsnade han härvid och
bröt svansarne af dem. När Wår Herre nu märkte, att de afgnagde
barken på de späda träden, sände han hvarjehanda rofdjur att förfölja
och utrota dem. Då begärde Hin ersättning för sina bockar och getter,
och fick löfte derom sedan eklöfven affallit; men när han vid
löffällningstiden infann sig, svarades honom, att vid Konstantinopel stode ännu en
ek, hvars löf ej affallit. Denna letade han efter så länge, att löfven på
de öfriga redan åter spruckit ut, och han måste aflägsna sig med
oförrättadt ärende, hvilket så förtröt honom, att han ref ut ögonen på alla
öfriga bockar och getter, och satte in sina egna i stället, hvarföre dessa
djur hafva ännu i dag korta svansar och brinnande ögon.
Öfversättning från den tyska legenden »Des Herrn und des Teufels
Gethier», införd i bröderne GRIMMS Kinder- und Hausmärchen. II,
298, 299, efter en berättelse af HANS SACHS från år 1557,
18. Ester Jönsdotter,
»En sanfärdig och ganska eftertänkelig Historia, Som innefattar et
stort Guds underwärk: Om en Piga i Skåne Ester Jöns Dotter benämd,
uti Norra Åby, i Södra Åbys Socken, tre mil från Malmö, som sedan
år 1703, in til 1714, lefwat utan den ringaste mat och dryck. Ganska
härlig och upbyggelig at läsa. Tryckt i Gefle, 1778», 15 sid., 8:o; D:o
1781, 15 sid., 8:o; D:o 1784, 15 sid., 8:o; Gefle, Tryckt hos E P.
Sundqwist 1787», 15 sid., 8:o; D:o 1798, 15 sid., 8:o; »Stockholm. Tryckt
i Ecksteinska Boktryckeriet, 1835», 24 sid., 8:o (tillökt med en
dedikation af Er. Roland till Högwälborna Fröken Ulrica Stenbock», daterad
Malmö d. 18 Nov. 1710, samt med ett företal »Till den gunstige Läsaren»)
Denna, likasom följande berättelser, äro ett slags moderna
folk-legender, som tyckas vunnit särdeles förtroende hos sina läsare. Den nu
ifrågavarande är författad af en sekreterare Erik Roland i Nov. 1740 och
förmodeligen kort efteråt utgifven af trycket. Pigan Ester Jönsdotter hade
den 18 Januari 1703, under afhörande af en predikan om bröllopet i
Cana, blifvit betagen af stor själsångest, så att hon nedfallit på sina knän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
