Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äfventyr - 19. Storhjerta, eller Den tappre Skräddaren - 20. Sjelfdukande Bordet, Guldåsnan och Dansande Knölpåken - 21. Flaskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVENSKA FOLK-LITTERATUREN.
147
19. Storhjerta, eller Pen tappre Skräddaren.
Se Svenska Folkböcker. II, 264—270.
20. Sjelsdukande Pordet, Guldåsnan och Dansande Anölpåken.
Se 1. 6. 11, 243—256. Den sednaste upplaga Utg. sett är af
»Götheborg, Norbergska Tryckeriet, 18440, 16 sid., 8:o.
21. Flaskan.
»Flaskan. Irländsk Folksaga. Stockholm, Elmens och Granbergs
Tryckeri, 1828», 16 sid., 8:o; »Twenne nya och mycket roliga Historier.
Den Förste: om Mickel Purcell och Den underbara flaskan. Den
Andra: om Katten i waggan. Lund, från Lundbergska Boktryckeriet 1838»,
8 sid. (s. 2—7), 8:o (annan bearbetning).
Mickel Purcell, en arrendator nära Cork i Irland, blef så fattig, att
han till slut måste föra sin enda ko till staden att säljas. Under vägen
träffade han en liten man af besynnerligt utseende, som tillbytte sig kon
mot en flaska, hvilken hade den egenskapen, att när man ropade:
»Flaska, gör din skyldighet, kommo derur tvenne små tjensteandar, som
framsatte viner och rätter af alla slag, på guld- och silfverfat, hvilka,
sedan rätterna voro förtärda, tillföllo flaskans egare. På detta sätt blef
Mickel snart en välmående man. Hans välstånd väckte hans
godsherres uppmärksamhet, hvilken, sedan han erfarit orsaken dertill, gaf
honom hela sitt arrendehemman till oberoende egendom, i utbyte mot den
underbara flaskan; men Mickel, som under tiden vant sig att ej neka
sig något, gjorde snart af med hela egendomen, så att till slut åter icke
mera var qvar än en enda ko, hvarmed han nu å nyo begaf sig på väg
till staden, träffade äfven nu den underlige lille mannen och fick åter en
flaska af honom i utbyte mot kon. Denna flaska visāde sig likväl vara
af annan art än den förra; ty när Mickel tillsade den att göra sin
skyldighet, framkomme derur två tjensteandar, som dugtigt pryglade både
Mickel och hans hustru. Den nya flaskan begagnade nu Mickel att af
godsherren återfå den gamla.
Denna irländska berättelse, af påtaglig likhet med den näst
fögående, finnes öfversatt på tyska i bröderné GRIMMS Irische
Elfenmährchen (aftryckt i WOLFFS Märchen-Schatz Leipzig 1846. II,
190—208), med hvilken öfversättning den äldre svenska upplagan
troget öfverensstämmer. Den sednare, mycket sammandragen, är aftryckt
ur REUTERDAHLS Julläsning för barn. 1837, 8. 105—112.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
