Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landet börjar bebyggas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Europa direkta motsvarigheter föreligga, och som bygger sin existens på
inom hela området överensstämmande fångstredskap.
Givetvis kan inom så vittspännande gränser enhetligheten i redskapens
utformning endast vara relativ. Redan fynden från svensk mark ge en
påtaglig illustration härav. Nog kunna vi finna, att vissa karakteristiska
redskapstyper, som på skilda boplatser uppträda i stora mängder, helt kunna
saknas annorstädes, och även i andra avseenden kunna anföras särdrag och
skiljelinjer i bebyggelsens utformning från ett fyndkomplex till ett annat.
Men detta sammanhänger säkerligen inte, såsom man understundom har
velat göra gällande, med att folk med skilda rasmärken eller utifrån
invandrande främlingar med inkräktarnas maktspråk omformat den äldre
förefintliga civilisationen utan får sin naturliga förklaring därav, att
betingelserna för människans existens självfallet varierat inom gränserna för
ett bebyggelseområde av så stor omfattning och därför givit även
redskapsinventarium och arbetsverktyg en olikartad karaktär från plats till plats.
Helt naturligt ha — under tider då ett intensivare varuutbyte ännu ej
begynt — de möjligheter, som den omgivande naturen själv erbjöd, varit
fångstmännens enda tillgång. Huvudparten av jakt- och fiskredskapen voro
förfärdigade av djurens ben och horn, men därjämte kommo även andra
material till användning. Riklig tillgång på flinta i Skåne och delvis även
längs västkusten upp i Bohuslän kom redan från begynnelsen att åt dessa
bebyggelseområden ge en särprägel i förhållande till dem, där denna värdefulla
artikel saknades. I mellersta och östra Sverige blev i stället grönstenen det
enda råämne, ur vilket grövre redskap kunde utarbetas. Häri behöver dock
inte dölja sig någon »kulturmotsättning» av genomgripande mått, och inte
heller ur annan och djupare historisk synvinkel kan denna faktor tillmätas
grundväsentlig betydelse.
Flintan har ett avgjort företräde framför alla andra häruppe tillgängliga
stenarter i så måtto, att den vid även enklast tänkbara bearbetning ger en
skarpt skärande egg. Men med uppfinningsrikedomens hjälp visade man sig
mäktig att i detta avseende rätt väl avhjälpa grönstenens brister. Och så
kom det sig, att man redan på Sandarna och Ancylustidens västsvenska
boplatser — liksom annorstädes i Nordeuropa — hade lärt sig konsten att
göra grönstensyxans egg effektivare genom slipning, medan samma teknik
först årtusenden senare fick tillämpning också på flinta. Flintans
överlägsenhet blir, såsom fynden ådagalägga, fullt uppenbar för dess ägare först
på ett framskridet stadium i utvecklingen, då den samtidigt får sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
