Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Vårt äldsta bondesamfund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fångstkulturs domäner? Dess framträdande kan inte tolkas annat än som ett brott
i den inhemska utvecklingen. I nordisk jord ha den nya kulturformen och
dess mångskiftande följdföreteelser inga rötter.
Scenförändringen är med ett slag genomförd, och vid sidan av det äldre
primitiva samhällets fångstmän framträder en kulturellt långt överlägsen
bondestam med helt förändrad syn på både livets och dödens problem och
med bättre tekniska hjälpmedel i sin hand. Förklaringen ha vi att söka
långt utanför Sveriges och Nordens gränser. I Söderns länder har detta
nyskapande kulturarv byggts upp av en redan tusenårig tradition och föres
nu av främlingar från väster till fiskarkolonierna längst uppe i norr.
ÅKERBRUK OCH BOSKAPSSKÖTSEL.
Sädesodlingens äldsta historia är i många avseenden höljd i dunkel, men
full enighet tycks numera vara på väg att skapas om den redan för länge
sedan uttalade uppfattningen, att ursprunget till de äldsta kulturplantorna,
vetet och kornet, är att finna inom skilda områden av det inre och södra
Asien samt nordvästra Afrika. — Bort till främre Orienten för oss också
sökandet efter de första nordiska husdjurens stamort; här voro under
alla omständigheter både fåret, geten, tamsvinet och tamoxen kända långt
innan de infördes till Europa.
Från östra Medelhavsbäckenets asiatiska högkulturer ha åkerbruket och
boskapsskötseln, sida vid sida, vunnit insteg i de europeiska
stenåldersområdena längs tvenne huvudstråk, dels en inlandsväg över Balkan till
slättbygderna norr därom, dels en kustväg, som i syd-västeuropeisk
riktning sökte sig mot norr.
Inför detta val ger det arkeologiska materialet tämligen klart besked
om att det var den sistnämnda kulturvägen, som med sina ändstationer
nådde upp till den Skandinaviska halvön. Det framgår både av de på
nordisk botten uppträdande nya redskapsformernas och av
stenkammargravarnas spridning.
Stenkammargravar av samma eller snarlik konstruktion som de
nordiska dösarna ha en visserligen vidsträckt men markerat väst-sydeuropeisk
utbredning. De saknas helt i östra och mellersta Europa men äro talrikt
företrädda längst söderut inom gränstrakterna av främre Orientens dåtida
kulturcentra och i norra Afrika samt på öarna i västra Medelhavet och i
Frankrike upp till Bretagne. Därifrån går vägen vidare till Norden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Jan 31 23:55:49 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svfolket/1/0047.html
