Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vårt äldsta bondesamfund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vill visa. På ena långsidan ha de haft en ingång, som för skydd mot väder
och vind täckts med en nedhängande djurfäll. Rundhyddan, som ansetts
vara den ursprungligare bostadstypen, är däremot ej påträffad i Vrå, men
paralleller från Danmark visa, att den haft många förespråkare även bland
stenålderns bönder.
Bortom stenåldersbyn vid Vrå ha sädesfälten vajat för sommarvinden,
det sexradiga kornets böjligare strå i ädel tävlan med tvenne olika arter
av vete, och på släntorna mot söder och sydväst har vinrankan, vild eller
odlad, kunnat utveckla hela sin växtkraft ända därhän, att den gått i frukt.
Det sistnämnda låter kanske överraskande, men ett flertal avtryck av
vindruvekärnans karakteristiska kontur i boplatsens lergods frammana med
otvetydig skärpa denna säregna syn från Södermanlands stenålder. Och
perspektivet är i själva verket långtifrån någon orimlighet. Under
Vråboplatsens skede var klimatet betydligt mildare än nu och för vinrankans
trivsel t. o. m. mycket fördelaktigt.
Denna åkerbrukande koloni i Södermanland kommer säkerligen, efter
hand som fyndmassan växer, att visa sig ha haft åtskilliga stamfränder
spridda över stora delar av Östsverige. Vissa om också ännu så länge rätt
obetydliga fynd peka bestämt i den riktningen, exempelvis en del
krukskärvsfyndigheter av tidig sydskandinavisk karaktär från Fagervik,
Krokeks socken i Östergötland, eller från Humlekärrshult i Oskarshamnstrakten.
Men synbarligen vilar det något av tragik över denna äldsta östsvenska
åkerbrukskultur, ty vi spana förgäves efter dess omedelbara fortsättning
nedåt i tiden. Det första, av en givmild natur understödda bebyggelseskedet
ebbar ut utan att lämna djupare spår efter sig i den senare utvecklingen.
Man skulle kanske vilja vara frestad att hänvisa till eventuella luckor i det
föreliggande arkeologiska materialet, men en sådan förklaring håller inte
streck. Fynden från de nyssnämnda boplatserna vid Fagervik och
Humlekärrshult — och för övrigt även från andra platser — tala ett helt annat
språk. Här är fyndserien obruten, och denna visar, att bondekulturens
frammarsch i dessa trakter redan på ett tidigt stadium hämmats av en
fiskar- och jägarcivilisation, som ingenting annat är än en »moderniserad»
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Den här avbildade mäktiga gånggriften, belägen vid
Luttra, strax söder om Falköping, är ett av de mer än 200 monumenten från den yngre
stenålderns rikt utvecklade bondekultur på Västgötaslätten. På Falbygden finna vi över
huvud taget den starkaste ansamlingen av stenålderns stenkammargravar i Sverige. Det
vittnar gott om bondekulturens ställning här uppe för omkring 4,000 år sedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
