Svenska folket genom tiderna / 1. Sveriges förhistoriska bebyggelse / 55 (1938-1940) With: Ewert Wrangel Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt äldsta bondesamfund

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Man har svårt att tänka sig, att vinrankan trivdes uppe i Södermanland för omkring fyra årtusenden sedan, men så har verkligen, enligt vad fynden från Vrå berätta, varit fallet. Klimatet har inte alltid varit detsamma som nu, och föreställningen, att den svenska stenåldersmänniskan levde under särskilt karga förhållanden vad klimat, fauna och flora beträffar håller inte streck. Bildserien, som återger föremålen i kraftig förstoring, visar till vänster ett avtryck i lergods av en vindruvskärna, i mitten en avgjutning och längst till häger — för jämförelse — ett par vindruvskärnor från vår egen tid. Efter S. Florin.

äntligen nådde hit. Att begynnelsestadiet passerats, antydes åtminstone
därav att förbindelsen mellan jordens brukande och boskapsskötseln redan
var fast knuten.

Vi behöva fördenskull inte tänka oss, att den svenske stenåldersbonden
nödgats så att säga börja från början, när han gick ut att förverkliga sina
nyförvärvade kunskaper. Sannolikheten talar i lika mån för att han kände
plogen, naturligtvis inte i detta ords moderna betydelse utan i någon av
de primitivare former, som gå under namnet årder. I enklaste utförande
består detta av åsen, vid vilken dragdjurets ok var fästat, samt styret, vars
nedre ända bildade den egentliga, plöjande delen och motsvarade våra
dagars plogbill; materialet var helt av trä.

Att föra bruket av årdret tillbaka till stenåldern kan naturligtvis inte
bli annat än ett antagande; säkert är endast, att det var känt och flitigt
använt här uppe under bronsåldern, senast c:a 1000 f. Kr. (se pl. i följande
kapitel). Men även en annan faktor talar för att det har mycket gamla
anor i Sverige. »Den förmodan ligger frestande nära till hands, att ett
åkerbruk, som redan från begynnelsen uppträder med sädesodling och tamoxen
— alltså ett utpräglat dragdjur — bör ha haft karaktären av ett plogbruk»,
för att citera en dansk forskare på området.

Men om nu så skulle vara fallet, få vi fördenskull inte överskatta
åkerbrukets roll i stenålderns hushållning. Den odlade arealen har säkerligen
haft en relativt blygsam omfattning, och avkastningen från den lätta jord

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>