Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vårt äldsta bondesamfund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta skeende tycka oss skönja en allt starkare insikt om handelsutbytets
materiella fördelar och därmed också en allt intensivare kamp om
Mellaneuropas metaller och de nordliga kustländernas bärnsten, om skinn, slavar och
annat, som hörde till de särskilt eftertraktade varorna på tidens
handelsmarknader.
Inom bebyggelseområdena norr om den sydost-sydeuropeiska
kopparålderns domäner växa nu inhemska metallverkstäder fram, och samtidigt
hämmas den handel, som Söderns folk tidigare behärskat; utvecklingen går
tvärtom i den riktningen, att nordfolken nere i Mellaneuropas nordligare
delar delvis göra sig till herrar över gruvdistrikten söderut och även
förskaffa sig makten över utvecklingen inom närliggande partier av de äldre
kulturländerna. Något dylikt kan möjligen skönjas i Ungern-Siebenbürgen,
men det är uppenbart för Italiens vidkommande, som nu närmare ett
årtusende framåt blir en starkt mellaneuropeiskt präglad kulturprovins.
Det är i detta märkliga historiska förlopp, som också Nordeuropa och
Sverige indragas.
Mellersta Tyskland, närmast trakterna kring nuvarande Halle, Leipzig
och Weimar, tillhörde vid denna tid ett högt utvecklat bondesamfund, som
erhöll sin styrka därav att det behärskade centralpunkterna på de åt
Nord- och norra Mellaneuropa löpande handelsvägarna. Härifrån utgår i början
av andra årtusendet f. Kr. en mäktig expansion, åtminstone i viss
utsträckning uppburen av folkelement på vandring. Frammarschen riktar sig
främst mot trenne huvudmål, mot Elbes övre lopp, med då nyupptäckta,
rikt koppar- och tennförande gruvdistrikt, samt mot västkusten av Jylland
med Schleswig-Holstein och mot det preussiska Östersjöbältet, stenålderns
båda ledande bärnstensförekomster i Europa och därför ur handelspolitisk
synpunkt av största betydelse.
Bärnstenen är ju ett slags harts, en kåda, som avsöndrats från
barrträd i skogar, vilka på grund av en tidigt inträffad landsänkning kommit
att ligga dolda på havsbottnen. Härifrån föres den av havsströmmarna upp
mot kustlinjen, där den kan plockas i form av större eller mindre
klargula-mörkbruna klumpar. Det mjuka materialet är lättarbetat och blev
mycket tidigt uppmärksammat som ett omtyckt smyckematerial, och dess
rykte spreds redan under stenåldern vida omkring över Europa. Den kom
att bli en handelsartikel att räkna med och skattades, såsom fynden visa,
av kontinentens köpmän långt högre än flintan. Det är därför ingen
tillfällighet, att den från mellersta Tyskland utgående vandringen mot norr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
