Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vårt äldsta bondesamfund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svårtillgängliga trakter behöver naturligtvis inte betyda, att vi också inom exakt
samma område ha att söka spåren efter ristarnas och deras anförvanters
bostäder, ty hela konstartens magiska natur innebar, att kulthandlingen
skulle utspelas långt bortom bebyggelsen, på platser, där inte människan
utan storviltet höll till. Men därmed mångdubblas också svårigheterna att
insätta ristningarna och målningarna i sitt rätta sammanhang. Alldeles utan
hållpunkter stå vi dock icke. Vissa geologiska förhållanden låta oss ana,
att dessa företeelser kunna gå tillbaka redan till äldre stenålder, men andra
arkeologiska och också geologiska omständigheter ådagalägga, att de
huvudsakligen tillhöra yngre stenålder, gånggrifternas skede samt stenålderns
sista tid i Sydskandinavien.
Detta framgår också därav att Nordskandinaviens säreget naturalistiska
konstutövning tagit sig uttryck även i andra former, i skulptur, och dessa
kunna tillförlitligare tidfästas. Sålunda föreligga från en sen del av yngre
stenåldern åtskilliga fynd av från Ostpreussen över stridsyxekulturens
vandringsväg i öster, längs Ostbalticum och över Finland exporterade
bärnstenssmycken, av vilka de flesta ha sina direkta motsvarigheter vid
Östersjöns sydkust, men av vilka en del ger intryck av att vara efterarbetade i
norr; bland dessa är särskilt att märka en serie naturtroget tecknade
djurskulpturer, som i mycket har den stora naturalistiska konstens drag. I
samma grupp infogar sig ett enastående fynd från Alunda i Uppland, ett i
sten utfört älghuvud, som nog får karakteriseras som den nordiska
stenålderns praktfullaste friskulptur (bild sid. 81).
Alundabilden kan på sätt och vis, med hänsyn till teknik och utförande,
jämföras med de konstskickligt formade svenska stenvapen, som tillhörde
stridsyxekulturens bärare, och att denna sammanställning har djupare
innebörd, finna vi lätt, om vi vända blickarna mot öster. Här möta vi nämligen
i Karelen och i Ryssland stridsvapen av samma europeiska huvudgrupp som
de svenska men med det särdraget, att yxans bakkropp är utformad som
ett djurhuvud. Bland dessa återfinnas de bästa parallellerna till
Alundahuvudet, och en plastisk djurframställning från sen stenålder, som står helt
i nivå med detta, har anträffats vid Hvittis i Satakunda, Finland (bild sid.
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Ett par goda prov på stenålderns konsthantverk. Man
behärskade mästerligt de möjligheter, som materialet erbjöd, och man drog sig inte heller
för de svårigheter, som uppställde sig, när det gällde att i sten eller flinta skapa en mera
komplicerad form. I mitten en stridsyxa, till höger och vänster flintknivar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
