Svenska folket genom tiderna / 1. Sveriges förhistoriska bebyggelse / 90 (1938-1940) With: Ewert Wrangel Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En märkestid i Nordens förhistoria randas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En mellansvensk hällkista från tiden 1800—1500 före vår tideräknings början förfärdigas. Den största svårigheten erbjöd borrandet av de cirkelrunda hål, som voro anbragta å gavelhällarna mellan själva gravkammaren och förrummet. Bilden avser att ge en tänkbar rekonstruktion av tillvägagångssättet. Genom den kraftiga trästockens tryck på de båda yttre, genom handkraft roterande långstavarna gräva sig dessa ned i stenen, och på detta sätt kunde man med ett mödosamt och tålamodsprövande arbete och med användande av en mängd långstavar, vilka givetvis rätt snart försletos, nå så långt ned i stenmassan, att det inre, cirkelrunda partiet kunde huggas bort. — Vad dessa hål i gavelhällarna tjänat för ändamål, kunna vi endast gissningsvis skaffa oss en föreställning om, men i någon form ha de säkerligen bildat en föreningslänk mellan de levandes och de dödas samfund. Efter J. Lechler, »5000 Jahre».

skedde i Norden vid den yngre stenålderns början — att betydligt
ändamålsenligare och längre avancerade flintarbeten kunde pressas fram ur
blocket, och så tillkom slipningen som endast en slutgiltig avputsning av
det redan i det närmaste färdiga förarbetet.

Flintteknikens fulländning tillhör först stenålderns slutskede. Det gällde
att få fram en behandlingsmetod, som, utan risker för att förarbetet sprang
sönder, gav tunnast möjliga redskap och vapen till resultat. Att man
lyckades, är den nordiska flintdolken ett talande bevis för, men hur man bar
sig åt, tycks för alltid förbli stenåldersmannens hemlighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>