Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En märkestid i Nordens förhistoria randas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därmed stod vägen öppen för en flintindustri i tidigare oanade former.
Dess förnämsta skapelse blev flintdolken, en vapenform, som kom att helt
uttränga det tidigare stridsvapnet, yxan.
Denna förändring av vapenutrustningen måste hänga samman med
förändrade stridsmetoder — närkampen hade synbarligen blivit ännu intimare.
Häri återspeglar sig egentligen endast vad som sker nere i Europa vid samma
tid, där ävenledes dolken blir allt populärare och vinner terräng på andra
vapens bekostnad, men denna utformas här inte längre i sten eller flinta
utan i koppar och brons i de därmed arbetande metallverkstäderna. På
samma sätt kan på snart sagt alla genom det arkeologiska materialet
gripbara områden av den nordiska stenåldersmänniskans liv påvisas, hur detta
framleves i skuggan av den utomnordiska äldsta bronsåldern. Redan de
modeväxlingar, som flintdolkens utformning genomgår under tidernas lopp,
äro i det avseendet belysande.
Den äldsta flintdolken utarbetas i form av ett långsmalt blad, till
vilket fogats ett handtag av mjukare material, på så sätt, att baspartiet
omlindats med bast eller inklätts i bark eller en trähylsa, ungefär som
söderut, där bronsklingan insattes i ett skaft av horn eller trä. Så kommer
man på den nära till hands liggande idén att göra fäste och klinga i ett.
Men sådan typen första gången utformas, blir den inte långlivad, den
ersättes med ett av alla med rätta beundrat kvalitetsarbete, flintdolken med
hjärtformigt, mot basen brett blad och med ett fäste, som slutar i
fiskstjärtsform (bild 3 å sid. 93).
Inför denna onekligen säregna skapelse måste man fråga sig, vad det
egentligen är som skett, hur det egentligen kommit sig, att flintdolken fått
just detta utseende. Hantverkaren bör någonstans utifrån ha fått uppslaget
att i flinta skapa en vapenform av sådan art, då denna näppeligen kan
ursprungligen ha varit uttänkt för sten eller flinta. Svaret är inte svårt att
ge. Nere på kontinenten ha metallverkstäderna kommit på samma rätt
naturliga idé att gjuta fästet i ett med klingan, och resultatet har blivit
en bronsdolk med hjärtformigt, mot basen brett blad och ett därtill knutet
skaft med upptill utskjutande ändknapp. Man behöver inte mer än ställa
brons- och flintformerna sida vid sida för att upptäcka, varifrån den
nordiske hantverkaren hämtat förebilden för sitt verk. Sammanställningen är
måhända vid första ögonkastet inte till fördel för kopian. Vid sidan av sin
smäckra förlaga ger flintformen intryck av barbarisk klumpighet, men
se vi den isolerat och samtidigt ta sikte på skillnaden i de båda olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
