Svenska folket genom tiderna / 1. Sveriges förhistoriska bebyggelse / 110 (1938-1940) With: Ewert Wrangel Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bronsgjutning. Till vänster ett tvärsnitt genom en gjutform (de finstreckade partierna), i vilken en lerkärna (det snedstreckade partiet) placerats, åstadkommande det önskade föremålets inre hålighet; det svarttecknade partiet återger den i formen nedhällda bronsen, som här avser att gjuta en holkyxa. Sedan yxan uttagits ur gjutformen, ter den sig som bilden i mitten, med kvarsittande lerkärna och med ojämna kanter, vilka uppkommit därav att de båda gjutformshalvorna inte sluta fullständigt samman utan ge plats för springor, i vilka den smälta metallen intränger. Till höger en gjutformshalva av sandsten för holkyxor. I gjutformen är anbragt ett färdiggjutet exemplar. — Holkyxan var den yngre bronsålderns speciella eggverktyg; den försågs med ett knäböjt träskaft, vilket löpte in i håligheten upptill och säkrades genom en bandsurrning från skaftet till holkyxans ögla.

Efterbehandlingen av de färdiggjutna arbetena bestod först och främst
i att avlägsna alla ojämnheter, som uppkommit genom mistor i formen
eller otätbara springor mellan dennas båda halvor. När detta väl var klart,
tog man, om det ansågs lämpligt, tag i punsen, ett fineggat, spetsigt
redskap, med vilket i bronsytan ingraverades en ofta praktfull dekor. Under
äldsta bronsålder rörde man sig endast med serier av enkla geometriska
figurer i form av trianglar, vinkelband eller bågmönster, som nära anslöto
sig till den samtida eller något äldre utomnordiska utsmyckningen. Längre
fram, omkring 1400 f. Kr., utbyttes detta stilschema mot ett visserligen
alltjämt mycket koncist, men dock rörligare linjespel, i vilket spiralen i
olika grupperingar blev ledmotivet. Nordborna hade stiftat bekantskap
med det nere i Sydtyskland och Ungern och därifrån överfört det hit.

Spiralornamentikens tid betecknar det nordiska bronshantverkets
storhetstid, då gjutmästarna i fullt medvetande om sin skicklighet briljerade i
att skapa ideligen nya, överraskande former och i att med punsens hjälp
och med slösande hand ösa ur sitt konstnärskaps överflöd. Detta starkt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>