Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bronsåldern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
torka, köld och värme, endast ökade förruttnelseprocessen. Av träkistan
finns i dessa gravar inte mycket mer i behåll än en svag skiftning i det
grus, i vilket den inbäddats; i vissa fall kan dess form skönjas genom den
stenskoning, som ursprungligen placerats kring ekstocken som ett stöd för
denna.
Stenkistan byggdes under äldre bronsålder på samma sätt som under sen
stenålder, endast med den skillnaden att den utan undantag uppfördes som
enmansgrav — ättegriften är numera för alltid försvunnen.
Det vore lockande att låta fantasien söka frammana bilden av den
ceremoni, som föregick och försiggick under själva gravläggningen, och
alldeles utan reellt underlag för en sådan teckning äro vi inte. Denna finns
nämligen återgiven i bronsålderns egen tolkning på en serie ristade
gravhällar från Kivik, strax norr om Simrishamn i Skåne.
Intet minnesmärke från vårt lands forntid har väl i samma mån som
gravkistan i Kivik lockat lekt och lärd till både djupsinniga vetenskapliga
utläggningar och vilda krumsprång i fantasiens blå värld. Men trots det
myckna skrivandet och talandet måste vi alltjämt stå frågande inför
hällarnas sällsamma bildskrift. Vi veta, att där bakom dölja sig föreställningar
om liv och död, som voro var mans egendom för omkring 3,000 år sedan,
men forskningen av i dag har ännu en lång väg att vandra, innan den kan
slutgiltigt tolka de känslor och stämningar, som ligga till grund för dessa
serier av figurer och tecken. Det är endast små fragment av Kiviksgravens
gåta, som vi tro oss kunna lösa med tämligen stor visshet.
Kiviksgraven är Sveriges till utsträckningen största gravminnesmärke
och utgöres av ett (nyligen restaurerat) röse av 75 m:s diameter. I dettas
centrum återfinnes själva graven, en av flata hällar uppbyggd stenkista,
som varit täckt av trenne takhällar och i vilken den döde nedlagts med
sina ägodelar. Då den redan på mitten av 1700-talet blev föremål för
systematisk skövling, spolierades stora delar av monumentet, men lyckligtvis
räddades undan förstörelsen flertalet av gravhällarna, vilka numera
framstå som religionshistoriska dokument av oskattbart värde.
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. För studiet av den nordiska bronsåldern utgöra de
märkliga hällristningarna en enastående innehållsrik skattkammare. Å vidstående plansch
återges ett fragment av en ristning från Bohuslän, som ger oss bilden av en plöjare i
full verksamhet. Det kan inte råda någon tvekan om vad scenen föreställer, främst ett
spann oxar, så ett årder med dragstång och styre, vars nedre parti bildade det egentliga
plöjande redskapet; vid styret går plöjaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
