Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bronsåldern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själar av båda könen ända till midnatt utföra en vidunderlig och olycksalig
sjömanssång. Och när den fördömliga dansen slutade, upphävdes ett
oerhört skrän av skrovliga röster, och båda könen ilade hit och dit till
dryckeslag. Vad då förehades, det må de berätta, som det lyste att se det och
deltaga däri; vi, som endast fått dyrt umgälla, böra tiga och gråta. — Denna
skändliga kult firades på ovannämnda sätt i mer än tolv dagar ...»
I en skildring som denna finns åtskilligt, som bringar den nordiska
bronsålderns hällristningar i åtanke. Bland dessa möta vi ständigt
framställningar och bildserier, som synas spegla samma mustiga festens yra vid
det förmodade mötet med naturens livsfrämjande krafter.
Bläddra vi vidare i den märkliga religionshistoriska bilderbok, som
hällristningarna utgöra, skola vi påträffa rituella upptåg av sällsammaste slag,
med dans till lurblåsares musik, akrobatuppträden kring solskeppet, rituella
strider till häst o. s. v. i lång följd. Till dem alla kunna påvisas
motsvarigheter inom samtida religioner runt om i världen, i Orienten,
Medelhavsländerna och Mellaneuropa, men också i senare tiders folkliga festbruk både
hemma hos oss och nere på den europeiska kontinenten.
Ändamålet var eller har ursprungligen varit ett och detsamma, att mana
fram de alstringsbara krafterna, i jorden likaväl som hos djuren och
människan. Den centrala platsen i denna åkallan och i dessa rituella fester
intog solen som den stora, livgivande makten, fruktbarhetens källa.
I full konsekvens med detta betraktelsesätt bindes soldyrkan även
samman med de föreställningar om döden, som bronsålderns människor
fått i arv från det förgångna. Hur skola vi eljest förklara, att den
livgivande solens symboler överföras till väggarna i dödens boningar, som
i Kiviksgraven? Endast solen kunde rädda den avlidne till ett liv i
döden.
Därmed var vägen banad för den revolutionerande förändring av
gravskicket, som börjar tränga fram under den äldre bronsålderns sista tid,
omkring år 1000 f. Kr. födelse, för att så småningom bli allenahärskande
i Norden under flera århundraden framåt. Det var likbränningen. Seden
kom in utifrån, från mellaneuropeiska civilisationer med i stort sett samma
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Ett ofta återkommande motiv på de bohuslänska
hällristningarna är akrobatuppträdandet; vi se en sådan scen å vidstående bild, där en
manlig figur gör en volt i luften över ett solskepp; akten beledsagas av musik, utförd
av hornblåsare, som stå i akter och för.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
