Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järnåldersbygden i Skåne och Mellansverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väsentliga utgångspunkter, vilka möjliggöra en i det stora hela säker
rekonstruktion av bostaden.
De bevarade grundernas byggnad ådagalägger, att huset inte haft några
väggar i egentlig mening, och den takkonstruktion, som stolphålsraderna
i det inre förutsätta, måste då ha med sin nederkant vilat på stenmuren.
Därmed är hustypen i sina huvuddrag fastställd.
Från den låga grundmuren måste taket ha löpt upp i hög ås, en
konstruktion, som burits av pelarrader, förbundna med tvär- och långåsar.
Beträffande den mera detaljerade utformningen föreligga från flera
fyndplatser direkta anvisningar, att yttertaket bestod av tättliggande, grovt
rundvirke, som klätts med sjö- eller myrgräs (sid. 169).
I det inre, som tett sig som en stor hall med smäckra pelarrader och
ryggåstak, har den breda stenmuren med sina kalkstensflis, eventuellt
brädbeklädda eller övertäckta med djurhudar, erbjudit en mängd goda sitt- och
liggplatser, och sannolikt få vi rekonstruera vår bild av inredningen med
en högsätesbänk på ena långsidans mitt, där husets herre haft sin plats.
Mitt på golvet har härden brunnit och kastat sina flammor och sin rök
mot taket. Luftväxlingen ombesörjdes dels genom dörren, dels genom ett
»vindöga» på ena takfallets sida snett över eldstaden.
Dessa ofta klungvis ordnade gårdskomplex med sina skarpt markerade
hägnader, sina kreatursfållor och sina långa, genom utmarkerna förande
fädrifter ge närmast bilden av ett bondesamfund, som varit särskilt inriktat
på boskapsskötsel. Man har påpekat, att husgrunderna med förkärlek visa
tendens att uppträda i trakter med en alldeles speciell natur, i en terräng
med riklig tillgång på lundar och lövängsvegetation. Inom sådana områden
ha erbjudit sig goda åkerjordar men också och i ännu högre grad en yppig
växtlighet för boskapshjordarna. Detta hänger säkerligen främst samman
med kreatursaveln, och platsvalet dikterades i första hand av behovet att
skaffa husdjuren föda under vintermånaderna, något som för vårt kalla
klimat måste ha tett sig som en av hushållningens väsentligaste, största
omsorg krävande uppgifter. Problemet löstes genom lövtäkten; man skördade
de ädla lövträdens friska grenverk och kunde så med hjälp därav dryga
ut kreatursfodret.
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Germansk kultscen från århundradena närmast efter
Kristi födelse, knuten till ett berg, där den heliga eldens lågor flamma mot skyn mellan
tvenne i trä utskurna gudabeläten. Enligt ett rekonstruktionsförsök i E. Petersen, »Wie
unsere Urväter lebten»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
