Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järnåldersbygden i Skåne och Mellansverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omkring år 500 efter Kristi födelse, på detta liksom på så många andra
områden bildat epok och verkat i utjämnande riktning.
Ungefär vid denna tidpunkt har nämligen den i det föregående
skisserade östsvenska bebyggelsen i stort sett upphört att existera. Detta är
särskilt påtagligt på Öland. De här undersökta husgrunderna ha enligt
fyndens vittnesbörd övergivits vid denna tid, och bygden där omkring har ej
vidare upptagits till bosättning eller odling i egentlig mening. Samtidigt
sjunker katastrofalt fyndmassan från områdena utanför bebyggelsen för att åter
ökas först under 600-talets lopp, men dessa yngre fyndgrupper äro inte
knutna till den äldre järnålderns huvudbygder utan visa tydlig tendens att
koncentrera sig till de nutida centralpunkterna i bebyggelsen.
Man har tolkat fyndbristen såsom förorsakad av en svårartad katastrof,
av krig och härjningar, vilka brännande och förstörande dragit fram över
stora delar av Mellansverige. Tanken kan, såsom vi skola få se i det
följande, styrkas med åtskilliga intressanta iakttagelser, vilka tyckas visa,
att tiden omkring år 500 karakteriserats av ett oros- och
osäkerhetstillstånd, som lämnat högst egenartade spår efter sig i det arkeologiska
materialet, men finns det verkligen ett direkt samband mellan dessa händelser
och järnåldersbygdens ödeläggelse?
En ödeläggelse av så genomgripande karaktär blir tänkbar, endast om
vi finge räkna med någonting i stil med ett fullständigt utrotningskrig och
en därmed parallellt förlöpande utflyttning och utvandring från Sverige,
men något sådant låter sig på intet sätt belägga. De arkeologiska
förhållandena i Skåne äro på den punkten rätt upplysande.
Även i Skåne upphör fyndmassan i och med början av 500-talet, och
en påtaglig lucka inträder, som sträcker sig åtminstone tre århundraden
framåt. Förhållandena äro i huvudsak likartade i Danmark, men det finns
knappast några rimliga skäl att antaga, att dessa utomordentliga
åkerbruksbygder skulle ha legat i lägervall och varit praktiskt taget obebodda under
så lång tid för att sedan under 800-talet och tiden närmast därefter med
ens framträda som centralpunkter för den kommande utvecklingen.
Sammanhanget måste vara ett helt annat. En rimlig förklaring finna vi endast,
om vi taga sikte på den omgestaltning i bygden och bondesamfundet, som
någon gång under dessa dunkla skeden måste ha genomförts och under
vikingatiden är ett för länge sedan fullbordat faktum.
Till det historiska skeende, som döljer sig bakom fyndens fördelning,
återkomma vi närmare i ett följande kapitel, men redan här kan frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
