Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Germanerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
män, som fylkade sig kring den europeiska kontinentens germanhövdingar
och gingo ut att skapa världshistoria.
Vi få emellertid inte tänka oss dessa skilda germanuppbåd som ett
enhetligt organiserat företag i stor skala. Tvärtom visar det sig, att det
knappast existerade någon som helst sammanhållning stammarna emellan,
utan varje hord handlade på eget initiativ, och de bekämpade varandra ofta
inbördes. I så måtto föreligger inte något samband mellan markomannernas
härjningar vid romargränsen och goternas eller burgundernas vandringar,
utan händelseförloppet bestämdes i långt högre grad av den inbördes
osämjan och det tryck, som de olika germanska folkgrupperna utövade på
varandra.
GOTERNA.
Avgörande betydelse för den kommande utvecklingen får i första hand
goternas uppbrott från sina boplatser vid Weichselflodens mynning någon
gång under senare hälften av andra århundradet. Ett femtiotal år senare
eller strax efter år 200 möta vi dem såsom bofasta nere i Sydryssland,
bortom Donaus nedre lopp kring Svarta havets kuster, och ur det
arkeologiska materialet kan direkt utläsas vilka mäktiga perspektiv, som därmed
öppnade sig för en väsentlig utbyggnad av det intergermanska
handelsnätet och av hela den germanska kulturen.
I Sydryssland kommo goterna i intim kontakt med grekisk-romerska
industricentra och en särpräglad grekisk-romersk kultur, som här
blomstrade inom en lång rad stora och förmögna kolonier längs
Svartahavskusten. Utbytet härav blev sällsynt rikt, så rikt, att goterna kunde dela
med sig av överflödet till alla sina germanska fränder norrut och för
århundraden framåt blevo de verkliga bärarna av germankulturens
utveckling.
Den kanske väsentligaste vinsten av detta möte mellan goter och
greker-romare utgjorde införandet av en egen germansk skrift, runskriften.
Med det grekiska och delvis också det romerska alfabetet som förebild
skapade goterna ett nytt skriftsystem, upptagande 24 bokstavstecken (se
bild å sid. 191).
Den nya skriften spred sig snabbt över Germanien, och redan under
200-talet finna vi den använd uppe i Norden och i Sverige, men samma
väg vandrade också en mängd andra nymodigheter, som främst ta sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Jan 31 23:55:49 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svfolket/1/0209.html
