Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skandia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krigstiden, då en så genomgripande omläggning av bebyggelsen näppeligen
kan ha genomförts utan vapen i hand. Den bör ha tett sig som en
maktkamp inom den härskande samfundsklassen, mellan hövdingesläkterna, och
har givit till slutgiltigt resultat, att bönderna tvingats samman i byalag
för att — eventuellt med maktspråk — möjliggöra ett rikare utbyte av
jordbruket. Hur förhållandena så småningom stabiliseras, kan studeras
främst på mellansvensk botten i de ofta ansenliga gravfält, som återfinnas
i omedelbar närhet till alltjämt existerande byar; dessa visa sig vara
anlagda under yngre järnåldern, medan det äldre skedets gravplatser ha annan
belägenhet och annan struktur. Även i så måtto kan sålunda ett påtagligt
traditionsbrott konstateras.
Som egenartade vittnesbörd om det rådande osäkerhetstillståndet vid
mitten av första årtusendet resa sig de mäktiga fornborgarna på
höjdsträckningarna kring de stora sjösystemen i Mellansverige samt på Öland
och Gotland. I Södermanland har man kunnat räkna dem ända till ett
antal av 225, i Uppland uppgå de till ett 60-tal, i östergötland till
omkring 75, i Västmanland till 60, i Norrland 15. Västerut sträcka de sig till
Bohuslän, och längst i öster återfinnas 18 på Gotland och 15 på Öland.
På fastlandet ha dessa försvarsborgar i allmänhet anlagts på branta,
svårtillgängliga höjder, vilka befästs med ett eller flera vallsystem, byggda
av uppstaplade kullerstenar utan jordfyllnad. I planläggning avvika de i
hög grad från varandra, beroende därpå att anläggningarna utformats i
främsta rummet med hänsynstagande till terrängförhållandena på platsen.
Men gemensamt ha de alla, att de tjänat som försvarsverk för befolkningen
inom angränsande bygder mot hotande faror utifrån; de enorma
stenmassor, som på detta sätt sammanförts, bära vittne om en långt driven,
målmedveten organisation, som var mäktig att frampressa en överväldigande
mängd frivilliga eller påtvingade dagsverken.
Det säger sig självt, att ett behov av dylika bygdeborgar kan ha
aktualiserats snart sagt när som helst, och eftersom det stora flertalet av dem
inte lämnat några daterbara fynd, synes möjligheten att insätta dem i sitt
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Svärdsfäste från en av båtgravarna vid Vendels kyrka
i Uppland, ett mästarprov från sent 600-tal på den uppländske hantverkarens
konstskicklighet. Linjespelet i den överflödande dekoren klarlägger, att vapensmeden upprätthöll
intim kontakt med omvärldens konsthantverk. I bandslingorna med sina djurhuvuden
speglar sig en sydgermansk stil, och de långsmala fältens knutmönster har han hämtat direkt
från Irland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
