Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Skandia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KUNGSHÖGARNA I UPPSALA OCH VENDEL.
Omedelbart söder och sydväst om Gamla Uppsala kyrka resa sig trenne
mäktiga gravhögar, som i mångas ögon stått och kanske alltjämt stå som
nationalmonument över den svenska forntiden. Men de imponerande
måtten kunna synas stämma rätt illa överens med de till den yttre karaktären
oansenliga fynd, som högarna lämnat.
Den östligaste högen var uppkastad över ett centralt placerat stenröse,
under vilket nedsatts en enkel lerurna, upp till kanten fylld med brända
ben samt aska och kol. Benen härrörde från två människor men dessutom
också från åtskilliga djur: hund, häst, nötkreatur, får och någon fågel av
obestämbar art. Därjämte upptogos ur krukan en del av eld delvis
söndersprängda föremål, ett par fragment av bronsbleck med stiliserade
djurfigurer, guldbleck med filigranbeläggning samt ett obestämbart föremål
med i guld och silver infattade granater, vidare några järnbitar samt
halvklotformiga spelbrickor av ben, en benkam och ett benstycke med en snidad
fågelbild och smältklumpar av en eller flera glasbägare.
Den mellersta högen har aldrig blivit undersökt till ett sådant djup,
att man kommit i kontakt med den ursprungliga gravläggningen, men en
utgrävning av det längst i väster belägna minnesmärket har givit ett
resultat, som i huvudsak överensstämmer med iakttagelserna från högen i öster.
De väldiga jordmassorna täckte här ett röse, som omslöt en ansamling
brända ben och aska. I denna tillvaratogos följande mer eller mindre
eldskadade föremål: smältklumpar från glasbägare, några i glaspasta gjorda
avtryck av skurna stenar, av vilka ett föreställer en amorin, blåsande i ett
horn, åtskilliga små fragment av guldföremål med filigranornering och
med inlagda stenar, vidare delar av en benkam, en djurornerad cylindrisk
dosa samt spelbrickor av ben.
Fynden ge oss möjlighet att inom rätt snäva gränser fastställa högarnas
ålder. De tillhöra 500-talet, den östliga högen århundradets förra del, den
västliga dess senare hälft. Om mellanhögen kan intet med bestämdhet
utsägas, men vissa iakttagelser beträffande dess anläggning ge vid handen,
att den uppförts tidigare än de båda andra och i så fall väl snarast under
sent 400-tal.
Gravgodsets till synes oansenliga yttre får sin förklaring av det
gravskick, som tillämpats. Den döde har bränts klädd i full rustning och med
alla sina dyrbara smycken och prydnader med sig på bålet; därför har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Jan 31 23:55:49 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svfolket/1/0239.html
