Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skandia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I omedelbar anslutning till sydtyska förlagor formar den östsvenske
smeden och bronsgjutaren sina praktvapen (bild sid. 231), och när han
skär ut den flödande dekoren å svärdfästet (sid. 216) eller remtygets
bronsplattor (sid. 233), visar han sig vara lika fast bunden vid läromästarnas
verk i Södern.
Sådan den germanska djurornamentiken under den gotiska perioden i
germanfolkens historia uppenbarar sig på nordisk botten, exempelvis i
fynden från Sösdala (sid. 202) eller Sjörup (sid. 203), kan den från 400-talets
början med allt tydligare framträdande drag av förflackning och
upplösning följas ned till 500-talets mitt eller senare hälft, men vid denna tid
avlöses den av ett fullständigt nytt stilschema, som de östsvenska
gjutmästarna lärt sig i de sydtyska metallverkstäderna och här hemma
överföra på den egna inhemska tillverkningen av bronser. Det är alltjämt en
djurornamentik men av helt annat kynne. Den får sin säregna stämpel
av ett lekande, livfullt linjespel, som bildar ett brokigt mönster av in i
varandra flätade bandslingor och djurhuvuden, understundom med tillsats av
djurkroppar eller delar därav (bild sid. 214). Mötet mellan sydtyskt och
östsvenskt bör stå klart för envar vid en blick på ett sådant sydgermanskt
arbete, som det å sid. 233 avbildade.
På så sätt låter det sig göra att med hjälp av den förhistoriske
konsthantverkarens till våra dagar bevarade produktion rekonstruera ett
historiskt händelseförlopp, som i föreliggande fall berättar om
kulturförbindelsers och handelsvägars sträckning från den uppländska och östsvenska
bygden i norr till den kontinentalgermanska huvudbygden vid Rhen och
Donau i söder. Men ett fortsatt sökande på den sålunda inslagna vägen
kan ge ännu rikare resultat.
Vid sidan av det stora sydgermanska arvet i nordiskt konsthantverk
under ifrågavarande skede framträda även andra stildrag, som vittna om
förbindelser åt ett helt annat håll, mot väster och sydväst.
Till den östsvenska bygdens märkligaste skatter från yngre järnålder
pläga — vid sidan av Vendeltidens praktfynd — med rätta hänföras de
gotländska bildstenarna med sin egenartade dekoration och sina ofta
innehållsrika bildframställningar. De äldsta av dem tillhöra efter allt att döma
500-talet och utgöras av planhuggna hällar med vanligen svagt utsvängda
vertikalsidor och något välvd överkant. Denna tidiga grupp karakteriseras
av i stort format uppdragna ornament i form av inom rundlar inskrivna
virvel- och spiralmotiv, men vid sidan av dessa uppträda också någon eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
