Svenska folket genom tiderna / 1. Sveriges förhistoriska bebyggelse / 236 (1938-1940) With: Ewert Wrangel Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skandia.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Spjutspets av järn från Vendel. Holken är utsmyckad med tvenne plastiska djurframställningar, vilka bringa i åtanke det finska Kalevalaeposets ord om fordomtima vapen: »En hund låg på holken» eller »en björn brummade vid spikhålet».

ursprungligare än nyssnämnda senkomna utflöden av samma
inspirationskälla. Lösningen är inte heller att söka i
söder utan längre västerut, inom kelternas gamla
stamländer i Västeuropa.

Den keltiska folkstammens öden ha vi i det
föregående följt intill det skede, då dess gamla
maktställning i Mellaneuropa bröt samman vid tiden för Kristi
födelse. Som tämligen isolerade folkspillror återfinna
vi senare kelterna i nordvästra Gallien och på de
Brittiska öarna, där de på Irland längst kunnat bibehålla
sin egenart.

Bortom världshändelsernas brännpunkter
framlevde de inom sina snävt avgränsade bygder ett liv
i avskildhet och kommo i denna belägenhet att spela
en högst egenartad roll som vårdare av enstaka
spillror av den klassiska Medelhavskultur, som en gång
för länge sedan, under århundradena före Kristi
födelse, skapat deras storhet. Detta ger sig bäst till
känna i konsthantverket. I de keltiska verkstäderna
arbetade gjutmästarna under hela det första
årtusendet efter Kristi födelse med urgamla stilskapelser, i
vilka just de element, som vi återfinna på de tidiga
gotländska bildstenarna, intogo främsta platsen,
virvelmotivet och spiralornamentet. Vi behöva inte längre
tveka om sammanhanget (jfr nedan).

I denna belysning får även ett annat, för Sverige
enastående fornminne sin naturliga tolkning, det
allbekanta stenklotet på toppen av Inglingehögen vid
Ingelstad i Södra Småland.

Fornminnesområdet vid Ingelstad inrymmer en mängd järnåldersgravar
av olika utformning. Där finnas enkla rösen och jordhögar, delvis försedda
med en rest sten på toppen, några bautastenar samt runda, rektangulära
och skeppsformiga stensättningar. Alla lägra sig kring de stora
monumenten inom områdets centrum, tvenne ansenliga jordhögar, av vilka den största
mäter 36 m. i genomskärning. Denna, den egentliga Inglingehögen — eller
kung Inges hög, som den också kallas — har formen av en stympad kon,
d. v. s. toppen är utplanad till en platå. I detta liksom i andra avseenden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>