Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tro och kult vid vikingatidens slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nu skola vi berätta något om svearnas vantro. Detta folk har ett
ovanligt ryktbart tempel, som heter Uppsala och som ligger icke långt från
staden Sigtuna. I detta tempel, som är helt smyckat med guld, dyrkar folket
tre gudabilder. Tor är den mäktigaste av dem och har sin plats mitt i salen.
På var sin sida om honom stå Wodan och Fricco. Deras kännetecken äro
följande: Tor, påstår man, har väldet i luften, han styr åska och blixt,
blåst och regn, klart väder och gröda. Den andre, Wodan, d. v. s. raseri,
är den som för krig och ger männen tapperhet mot deras fiender. Den
tredje är Fricco, som skänker de dödliga fred och vällust. Man framställer
också hans bild med en stor manslem. Wodan avbildar man beväpnad, som
vi göra med Mars; Tor med sin spira ser ut som Jupiter. . . Man håller
också präster åt alla dessa gudar, vilka framföra folkets offer. Om pest och
hungersnöd hotar, offrar man åt Tor, om krig åt Wodan, om man skall fira
bröllop däremot åt Fricco.»
På ett annat ställe skrev Adam om byggnaden, att »en gyllene kedja
omger templet, hängande på husets gavlar och på långt håll lysande mot
dem, som nalkas». Man har gjort försök att förklara denna egendomliga
guldkedja och vad den varit. Den sannolikaste förklaringen kanske är den,
att berättelsen om templets utseende gått genom för många sagesmän, innan
den blev nedskriven.
Templet var inte det enda, som gjorde helgedomen i Uppsala berömd.
Där fanns en offerkälla, i vilken man ibland offrade en människa genom
att dränka henne. »Det anses vara ett gynnsamt tecken för folket, om hon
ej återfinnes.» Vidare stod där ett heligt träd. Mest betydande var i alla
fall den heliga lunden. Vart nionde år hölls en särskilt stor offerfest.
»Konungar och folk, alla och envar, sände då sina gåvor till Uppsala. Värst
av allt är, att de, som blivit kristna, måste friköpa sig från att vara med.
Med själva offret går det så till. Av allt levande av hankön offras nio
stycken, och med deras blod blidkar man gudarna. Men kropparna hängas
upp i den lund, som är vid templet. Denna lund håller man för så helig,
att varje enstaka träd anses vara gudomligt på grund av dessa offers död
och ruttnande. Där hänga hundar och hästar ihop med människor, och en
kristen har sagt mig, att han sett 72 sådana kroppar hänga där om
varandra.»
När hednatemplet i Uppsala revs, när källan skottades igen och träden
i lunden föllo för nyomvända kristnas yxhugg, var det inte bara den sista
stora hedniska helgedomen i Sverige som försvann. Den hade sannolikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
