Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tro och kult vid vikingatidens slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Sverige. Men, som vi sett exempel på, är det sannolikt, att åtskilligt var
det. Å andra sidan trodde man säkert i Sverige på gudar, som
eddadikt-ningen bara omnämnt eller helt gått förbi. Också på den saken ha vi
sett bevis.
Sist bör man komma ihåg, att eddadiktningen gick ut på att tala om,
hur gudarna hade det med varandra. Men den visste mycket litet om vad
gudarna brydde sig om människorna, och där stod heller ingenting om
det, som kanske till sist är det allra viktigaste, nämligen hur människorna
dyrkade sina gudar.
HELIG MARK.
I den gamla Gotlandslagen finns ett berömt och ofta citerat ställe, som
handlar om kristna förbud mot hedniska sedvänjor. »Därnäst är, att blot
äro människorna helt förbjudna och alla gamla bruk, som följa hedendomen
åt. Ingen må åkalla varken lundar eller högar eller hedniska gudabilder,
varken helgedomar eller stavgärden. Om någon gjort så, och om det
styrkes med vittnen, att han åkallat med mat och dryck, som ej är efter kristen
sed, då böte han tre mark silver till sina sockenmän.» I denna paragraf
finns en hel del av den gamla hedendomen koncentrerad. Det gäller inte
bara för den, som var hemmahörande på Gotland. I lika mån gäller det
för hela vårt land, vid tiden innan kristendomen kom in.
Vi, i vår tid, äro vanda att tänka oss ett mycket begränsat antal platser
som heliga för oss. Kyrkor äro helgedomar, kapell likaså, möjligen
kyrkogårdar dessutom. Allt vad som ligger däremellan, det må nu vara åker
eller skog, städer eller byar, är delar av vår vanliga vardagsomgivning och
som sådana tillhörande en värld, som i allmänhet inte har särskilt mycket
gudomligt över sig. I forna tider var det inte så. Det kan kanske bäst
åskådliggöras genom ett exempel. Ett gammalt träd på en gård, ett
»vårdträd», betrakta vi som ett naturminnesmärke, väl värt att skyddas och
bevaras. Därvid spelar den tanken in, att detta träd har stått grönt i många
vårar, då generationer, som nu äro borta, levde och verkade och bodde på
PLANSCH A MOTSTÅENDE SIDA. M. Winges bekanta tavla i Nationalmuseum, »Tors
strid med jättarna», är ett typiskt exempel på hur man under 1800-talet behandlade
fornnordiska motiv i konsten. Tavlan är målad 1872. Den är full av liv och kraft. Men Tor
är framställd som en ung och skägglös hjälte, en verklig ljusets stridsman. Man bör
jämföra honom med Ossian Elgströms betydligt mera råbarkade Tor i »Tors fiske» (sid.
317). Det kan inte hjälpas, att denna synes vara riktigare träffad än den idealiserade
gestalten här.
326
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
