Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tro och kult vid vikingatidens slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bondeklassen. Delvis fanns den också i den medeltida stadskulturen, ty
t. ex. skrånas ideologi var inte bara byggd på ekonomiska frågor om
konkurrensen och annat utan också på känslan av samhörighet mellan
utövare av det gemensamma yrket. Den kom till uttryck, som nyss sagts,
i de medeltida gillena. Först när samhällsskicket förändrades, när stånd
och klasser gingo en ny utveckling till mötes, isolerades denna religiösa
känsla inom enstaka delar av samfundet och försvann till sist.
Men detta är en utveckling, som ligger långt efter hednisk tid. Vid
kristendomens inträde övergav bonden sina gudar men inte sin religion.
Denna var densamma som förr. Han var inställd på detta livet. Han levde
i ett årets kretslopp, som var bestämt av jordens växt, och av denna var
han beroende. Han var alldeles påfallande litet intresserad av livet efter
detta. Vad han begärde var god årsväxt och fred och arvingar, som kunde
odla hans jord efter honom.
Därför kan man i inledningen till den kristna Gotlandslagen läsa ord,
som voro skrivna i »hednisk» anda, fastän på kristen tid, och som helt
och hållet gåvo uttryck åt de religiösa ideal, som varit den hedniske
bondens, innan kristendomen vart hans: »Detta är först begynnelsen i vår lag,
att vi skola förneka hedendomen och bifalla kristendomen och tro alla
på en allsvåldig Gud, och bedja honom, att han unnar oss god årsväxt och
fred, seger och hälsa och det, att vi må få behålla vår kristendom och vår
rätta tro och vårt bebodda land».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
