Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forskningar och fältarbeten i nordisk förhistoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rika fyndmaterial, som den nordiska jorden gav ifrån sig, i samma mån
som åkerbruksbygden utvidgades och förbättrade brukningsmetoder
framtvingade ett intensivare djupplöjande.
Den moderna nordiska arkeologiens anor kunna ledas tillbaka till en
bestämd punkt på kartan, till de rika fornsakssamlingarna i Nationalmuseet
i Köpenhamn.
När under 1800-talets första årtionden planerna på ett Danmarks
Nationalmuseum stodo inför sitt förverkligande, skrev museets egentlige skapare,
professor R. Nyerup, på tal om det i samlingarna ingående
fornsaksbeståndet några ord, som klart belysa fornforskningens dåvarande ställning: »Allt
det, som stammar från den grå forntiden, det svävar för oss som i en tät
dimma, i en omätlig rymd. Vi veta, att det är äldre än kristendomen, men
om det är några år eller några hundra år eller kanske rent av över tusen
år äldre, det kunna vi inte uttala oss om annat än i form av blott och
bart lösa gissningar».
Nordens äldsta historia låg ännu i början av 1800-talet höljd i ett
ogenomträngligt dunkel. De arkeologiska samlingarna voro ingenting annat än
kuriosakabinett — fornsaksmaterialets tysta språk hade ingen kunnat tolka.
Sådan var den situation, i vilken den nordiska arkeologiens store
föregångsman framträdde, Nyerups efterträdare som ledare för Nationalmuseum
i Köpenhamn, köpmannen Christian Jürgensen Thomsen.
Thomsen gav sig oförfärat i kast med uppgiften att söka bringa reda
i det arkeologiska materialets till synes hopplösa kaos, och redan 1818 har
han nått fram till en upptäckt av grundläggande betydelse för den
historiska forskningen. Han kunde konstatera, att museets snabbt växande
fyndmassa på ett fullt naturligt sätt lät sig uppdela i bestämda, artskilda
grupper, vilka sammanställda syntes återspegla en successiv utveckling.
Denna utvecklingsprocess, som han slutgiltigt tecknade i sin banbrytande
skrift »Ledetraad til nordisk Oldkyndighed» (1836), namngav han med
termerna Stenålder, Bronsålder och Järnålder.
Därmed voro huvuddragen av det s. k. treperiodssystemet, om också i
försiktiga ordalag, formulerade. Denna lära, som alltjämt bildar och alltid
kommer att bilda grundstommen i europeisk fornforskning, har sin grund
i fastställandet, att det mänskliga framåtskridandet var bundet vid det
material, som stod individen till buds vid redskapstillverkningen. Under
världshistoriens första stora epok bildade stenen grundvalen för all mänsklig
kultur. Så följde en tid, då de första metallerna kommo i bruk, och av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
