Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forskningar och fältarbeten i nordisk förhistoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
minst som det har förbundits med Sveriges till utsträckningen obestridligt
största gravminnesmärke. Restaureringsprogrammets väsentliga och kanske
också ömtåligaste punkt blev efter detta frågan om hur rösets ursprungliga
omfattning skulle kunna på ett åskådligt sätt återgivas.
Det visade sig inte vara någon annan väg att gå än att upplägga röset
i hela sin klarlagda, väldiga omfattning; endast en relativt smal gång
utsparades för att förmedla tillträdet till kistan i centrum, och över
gravhällarna uppfördes en av rösemassan helt dold kammare av betong.
Man kan naturligtvis fråga sig, om man verkligen har rätt att »bygga
fornminnen» på det sättet, även om man vet, att förutsättningarna för en
dylik rekonstruktion äro riktiga. Allt vad åskådaren ser är dock nytt. Men
man måste också betänka, att i Kivik stå vi inför den nordiska bronsålderns
märkligaste monument; det är en ofrånkomlig forskningsuppgift att så vitt
möjligt söka återställa detta monuments yttre former för att på så sätt ge
de bildristade hällarna deras rätta miljö. Det sannskyldiga jätteröset
framhäver i lika hög grad fornminnets egenart som stenarna själva.
På ett annat håll i Sverige har man löst ett liknande
restaureringsproblem efter helt andra linjer. Det gäller en gravhög från bronsåldern
vid Lugnaro i södra Halland. Vid dennas undersökning påträffades i högens
botten en stor, skeppsformig stensättning av resta hällar (se vidstående
plansch), intill vilken var uppförd en mindre stenkista, innehållande en
kruka med brända ben och några toilettsaker som gravgods. För att kunna
ge åskådaren en tydlig bild av detta likaledes unika fornminne lät man över
skeppet välva ett betongvalv, som hade gravhögens form och höljdes med
jord, så att anläggningen utifrån sett ter sig som en ordinär bronsåldershög.
Genom en från ett intilliggande hus ledande underjordisk gång föres
besökaren in i högens inre och kan där bese det frilagda skeppet.
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Lugnarohögen i södra Halland. Vid undersökning
av högen visade sig denna vara uppförd över en skeppsformig stensättning från
bronsåldern och en intill denna byggd mindre stenkista, innehållande en urna med brända ben.
Detta enastående fornminne har man sökt göra åskådligt i sin ursprungliga omgivning
genom att över stenskeppet gjuta ett väldigt betongvalv, som fått gravhögens form och
höljts med jord, så alt åskådaren får intryck av att stå inför en ordinär bronsåldershög.
Genom en underjordisk gång kan han emellertid komma ned i gravens inre, där det
märkliga stenskeppet frilagts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
