Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forskningar och fältarbeten i nordisk förhistoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vägen inte är alldeles oframkomlig. Det gäller Uppsala högar och
Ottarshögen i Uppland.
De tre »kungshögarna» vid Gamla Uppsala buro förr i tiden namn efter
de tre gudarna Oden, Frö och Tor, ett namnskick, som kan ledas tillbaka
till 1700-talets början och troligen skapats av den tidens lärda spekulation
som ett utslag av storhetstidens romantiska syn på den svenska fornhävden.
Reaktionen kom under upplysningstiden, då gravhögarna förklarades såsom
blott och bart naturbildningar, men så slets tvisten genom den utgrävning,
som på initiativ av dåvarande kronprinsen, sedermera konung Karl XV kom
till stånd år 1846 under ledning av dåvarande riksantikvarien B. E.
Hildebrand, och genom vilken högarnas karaktär av gravminnesmärken blev
klart påvisad. Därmed stod vägen på nytt öppen att sätta dem i samband
med från den svenska fornhistorien namngivna kungar. Knut Stjerna gav
uppslaget, och Birger Nerman lämnade den numera allmänt vedertagna
lösningen, att i Uppsalahögarna vila de tre sveakungarna Aun, Egil och Adils.
Om också denna lösning inte till alla delar är oavvisligt bestyrkt,
kvarstår som en värdefull vinst av sammankopplingen mellan arkeologiskt
material och sagotradition, att en 1600-talslärd som Peringskiöld och forskare
som von Friesen och Nerman träffat det rätta i fråga om Ottarshögen i
Vendel. En ingående diskussion av hithörande spörsmål lämnas av S.
Lindqvist, »Uppsala högar och Ottarshögen» (1936).
För vikingatidens historia kan hänvisas till R. Nordenstreng,
»Vikingafärderna» (1926), som lämnar en allmänfattlig framställning av folk och
händelser i Norden under tiden 800—1050, samt till H. Arbman och M.
Stenberger, »Vikingar i västerled» (1935), i vilket arbete erhålles en förträfflig,
överskådlig orientering i nordbornas färder i västerviking.
Till vikingatiden knyta sig Nordens tvenne första stadsbildningar av
något så när europeiskt snitt, Birka i Mälaren och Hedeby i södra Jylland.
Båda ha givit ett ovanligt rikt arkeologiskt material för bedömande av
deras ställning i den interskandinaviska och europeiska handeln, Birka
genom omfattande grävningar av främst Hj. Stolpe, Hedeby tack vare under
de senaste åren igångsatta undersökningar av en rad under museet i Kiel
sorterande forskare. Mycket mer än rent preliminära rapporter från dessa
grävningsfält föreligga ej tills dato, och vi ha anledning förvänta stora
överraskningar och märkliga nya resultat, när en gång det väldiga materialet
kan framläggas i tryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
