- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 10. Kring sekelskiftet /
31

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tolv år efter representationsreformen hade Andra kammaren detta utseende. Man
igenkänner lätt åtskilliga bekanta politiker: i talmansstolen greve Arvid Posse, som samtalar
med vice talmannen Olof Wijk, längst ned till vänster (stående) Göteborgsrepresentanten
Charles Dickson och greve Erik Sparre, i mitten Carl Ifvarsson och Liss Olof Larsson,
samt i gången till höger Emil Keg och Jöns Rundbeck. Längst till höger är statsrådets
bänk, där man med ledning av bilden å sid. 21 lätt kan identifiera de flesta statsråden.
Uppe i bakgrunden är press- och diplomatläktaren belägen. Kammarens ledamöter
tyckas icke med något större intresse följa med vad sekreteraren har att föredraga i det
betänkande från statsutskottet, som de säkerligen redan förut gjort bekantskap med. —
Träsnitt efter teckning av John Beer i »Ny illustrerad tidning» 1877.

Ingen kan bestrida, att utvecklingen förlöpt just så, som Carl Ifvarsson på
sommaren 1879 förutsåg och förutsade. I själva verket hade utvecklingen
mot parlamentarismen redan kommit ett gott stycke på väg, och längre
hann den under Lantmannapartiets tid, 1867—87, och än mer under det
följande decenniet. Redan har påpekats, att inom regeringen (här i
betydelse konungen och statsrådet) den verkliga tyngdpunkten mer och mer
förlagts hos statsrådet. Så småningom upphörde emellertid statsrådet att
vara en förnämt isolerad krets av höga ämbetsmän, för vilka
voteringsnederlag i riksdagen närmast kunde te sig som obehag, vilka hörde till
yrket, men som man i själva verket inte borde lägga på hjärtat. Regeringarna
och de enskilda statsråden började tvärtom ta ganska illa vid sig, om
riksdagen åsamkade dem verkliga nederlag. Utvecklingen har i detta fall helt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:04:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/10/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free