Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkans utveckling och de religiösa rörelserna. Av Edvard Rodhe - Nya perspektiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och bländande egenskaper, han var som den gråa vardagen. Men om han
var vardag, så var han en arbetets vardag. Han såg storheten i kyrkans
vardagsarbete, men såg också detta i stort, så att han kunde upptäcka,
varest nya insatser behövde göras. Väsentligen honom har Svenska
diakonanstalten på Stora Sköndal att tacka för sin tillkomst. Här skapades i fråga
om den manliga diakonien en parallell till diakonissanstalten på Ersta och
Samariterhemmet i Uppsala. Lövgren var också upphovsmannen till
Svenska kyrkans diakonistyrelse. När han vid 1908 års kyrkomöte väckte
förslag om dennas inrättande, framställdes många undrande frågor. Vad var
det han ville organisera? Vad menade han med diakoni, vad var det för
besynnerligt namn, diakonistyrelsen? Man förstod emellertid så småningom
vad Lövgren ville, skapandet av ett kyrkligt centralorgan för sådant arbete,
som de enskilda församlingarna, åtminstone för tillfället, icke på egen hand
kunde utföra, icke heller stiften var för sig. Sådana uppgifter funnos i mängd,
fastän mångenstädes ännu blott såsom spirande brodd. Så kom, tack vare
Lövgrens sega energi, diakonistyrelsen till stånd 1910. Arbetsuppgifterna
strömmade hastigt till. Ett bokförlag blev knutet vid den nya institutionen,
resesekreterare ha med åren tillsatts för församlings- och ungdomsvård, för
scoutrörelsen, för kyrkans sociala uppgifter, för folkbildningsarbete, för
söndagsskolearbete. Den kyrkliga konsten har blivit beaktad, filmen likaledes.
Såsom en märklig och inflytelserik fromhetstyp, som framgick ur den
på motsatser och brytningar rika tiden, må här vidare nämnas rektor
Natanael Beskow, grundaren av settlementet Birkagården i Stockholm. Hans
studieår inföllo under åttiotalet, och de slutade med en brytning med den
fromhetstyp, som kännetecknade Evangeliska fosterlandsstiftelsen och som
var hans genom uppfostran och arv. Minnesmärken från tiden före
brytningen leva kvar i av honom då diktade psalmer, som vunno allmänt
burskap och nu äro intagna i den nya psalmboken. Denna upptager också
utmärkta psalmer av honom från senare år. I teologiskt hänseende kände
sig väl Natanael Beskow närmast besläktad med Fredrik Fehr i dennes
motsatsställning både mot den kyrkliga ortodoxien och låg-, resp.
frikyrkligheten, men utan dennes rotfasthet i reformationens arv och i kyrkan.
Han var mera allmänt kulturellt inställd och stod snarare i den strömfåra,
som i det bildade Sveriges liv hade skapats av Viktor Bydberg, dock med
starkare kristen inställning än denne. Tidens individualism hade honom
i sin makt. Att såsom präst inrangera sig i kyrkan, såsom hans
ursprungliga avsikt hade varit, föreföll honom omöjligt. Han fick med tiden en helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
