Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkans utveckling och de religiösa rörelserna. Av Edvard Rodhe - Missionen och svenskt kyrkoliv i utlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
första han gjorde såsom
ärkebiskop var, att han
mitt i krigslarmet lät
utsända ett maningsord
»För fred och kristen
gemenskap». Genom detta
ville han samla de kristna
i både de neutrala och de
krigförande länderna till
en manifestation under
alla förhållanden för
kristen gemenskap mellan
länder och kyrkor.
Uppropet underskrevs av en
hel rad kyrkomän från de
mest skilda håll, men
varken engelsmännen eller
tyskarna ville sätta dit
sina namn, förebärande
olika ursäkter. Redan
under de första krigsåren
uppkom hos Söderblom
planen på ett
internationellt kristet möte, men
den kunde icke
förverkligas under pågående krig.
Det som han tills vidare
nådde var ett påfallande
stärkande av
samhörigheten mellan Nordens
kyrkor.
Utåt föll särskilt Nathan Söderbloms strävan att
förläna skönhet och helgd ät kyrkliga förrättningar i
ögonen. Det är i icke ringa grad hans förtjänst, att det
svenska gudstjänstlivet av i dag ter sig liturgiskt
värdigare och rikare än tidigare. — Foto pä Björkö 1930.
Den röst som t. o. m. under krigslarmet hade förmått göra sig hörd,
manande till kristen gemenskap, klingade så mycket starkare, sedan fred
hade blivit sluten. Med uppbjudande av alla sina krafter och utnyttjande
alla sina utländska förbindelser började Söderblom att förbereda ett
ekumeniskt möte, till vilket ledande kyrkomän från alla kyrkor skulle samlas
för att därmed manifestera och utbygga den kristna gemenskapen. År tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
