Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skolformer och universitetsliv. Av John Landquist - Läroverket och flickskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skede gav Adolf Hedin, den ryktbare
liberale riksdagsmannen, i sin lärda och
välskrivna bok från 1883 »Om
latinherraväldet». Den berättar om diskussionen rörande
latinets bildningsvärde alltifrån humanismen
på 1500-talet och utmynnar i en oreserverad
anslutning till den pedagogiska
utilitarismen: skolan skulle forma undervisningen
till »en förminskad bild» av det liv, vari
eleverna senare skola träda ut. I enlighet
med sina historiskt politiska intressen
tänkte därvid författaren huvudsakligen på
historien och samhällskunskapen, vilken
senare han ansåg bedrövligt försummad i
läroverket: man fick väl i skolan inhämta
aktningsvärda kunskaper om krigsväsendet
på Caesars tid men behövde ingenting veta
om vår värnplikt och våra grundlagar.
Andra författare betonade vikten av
naturvetenskaperna: gentemot det alltjämt förda talet
om latinstudiets överlägsna förmåga atl
uppodla särskilt det logiska tänkandet
gjorde professor Axel Key, anatomen, gällande,
att naturvetenskaperna voro mer än andra
studieuppgifter ägnade att lära
människorna se och reflektera över vad de se. En
upplyst skolman yttrade i tidevarvets
ständigt återuppdykande debatt om
skolämnenas formellt bildande verkan de förlösande
orden, att »varje studium, åt vilket man
med lust hängiver sig, verkar själsbildande,
varje svårighet man lär sig genom
uthållighet och ansträngning övervinna, verkar
stärkande på karaktären».
De långa diskussionerna i
kommittébe-tänkanden, broschyrer och
riksdagsdebatter förde tills vidare blott till det resultatet,
Detta är Hallandsskolläraren John
Chronschough som ung och
självbelåten seminarist i Göteborg,
förevigad av August Bondeson i de
fingerade »memoarer» från
semina-riedr och läraretid, som på sin tid
väckte sd mycken ond blod inom
landets skollärarekdr men likväl
utgjorde en på kornet träffande och
etsande skarp skildring av en
människotyp, som utan tvivel hade
särskilt många representanter på 1880
—90-talens katedrar.
Lärdomshögfärd, andlig trånghet, högtidlig
själv-upptagenhet och en kompakt brist
på humor och självkritik voro
egenskaper, han pdbördades och som
gjorde hans insats som kulturperson
till »ett fegt och färglöst förbund
med överklass och prästerskap■
och honom själv till en förrädare
mot sin egen klass — »mannen
med normalsprdk, normalskjortor
och normaltankar, en av dem som
från stadsseminariernas
likformighet släpptes ut på landet att införa
näsdukar och högsvenska» (Olle
Holmberg). »John Chronschough» i
vinjetten till Bondesons roman 1897.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
