Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den allmänna hälso- och sjukvården. Av Kj. Otto af Klercker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medverkat. De ha aldrig varit några hos oss egentligen inhemska
sjukdomar, utan de skilda epidemierna ha alltid utifrån införts. Genom
karantäns-anordningar och rigorös cernering av angripna trakter försökte man hejda
farsoterna, men lyckades i regel ej nämnvärt härmed. Då sjukdomarna,
även sedan de hos oss försvunnit, uppträtt i andra t. o. m. närliggande delar
av Europa, har möjlighet till import ej saknats. Med vår nutida insikt i
sättet för dessa båda sjukdomars spridning — huvudsakligen genom
hudparasiter (vid pest loppor särskilt från pestsjuka råttor, vid fläckfeber
klädlöss) — ligger det nära till hands att tänka på en allmän förbättring i
bostadshygien, respektive personlig renlighet, helst som man nog ganska tidigt
började misstänka smuts och orenlighet som för dessa sjukdomar särskilt
gynnsam jordmån.
Det allmänna hygieniska tillståndet var ännu vid nyare tidens början
högeligen miserabelt. En målande och otvivelaktigt i stort verklighetstrogen
bild av tillståndet vid denna tid lämnas av Troels Lund. »Flertalet», säger
han, »tvättade sig på sin höjd en gång i veckan, gick hela året med samma
par strumpor och underkläder, åt med orena händer ur samma fat, vilade
hoptals i samma bolsterhöljda säng . .. Och vilken stank i de låga
bostäderna. Tillspikade fönster instängde oset av talgljus, lukten av gamla
kläder, smuts och av varje fördom obundna livsyttringar ... Till och med i
franska slott begagnades kaminen som pissoir... Inom Nordens städer
begagnades, åtminstone på de fleste orter, gårdarna av husfolket för deras
naturbehov, när och varhelst de kände sig härtill manade. Hos de förmögne
inbjöd ett ensamt liggande hus några få utvalda. Som gårdens förnämsta
prydnad höjde det sig mitt på densamma vid brunnen framför
gödselstacken. Dricksvattnet uppblandades med gårdens flytande orenlighet. Endast
genom ett ordentligt störtregn kunde det under veckor samlade avfallet sätta
sig i rörelse ut genom porten. Utanför husen på gatorna bildade allt
samman ett mjukt underlag för lössläppta svin, hemlösa hundar, döda kattor,
kreatursdrifter och människosamfärdsel o. s. v.» Tydligen fanns här en
jordmån, egnad att utbreda diverse farsoter. Det inträdde under de följande
århundradena en långsam, successiv förbättring, som möjligen kan ha varit
tillräcklig för att förhindra pest och fläckfeber att få fotfäste. I alla
händelser kan dessa sjukdomars försvinnande hos oss icke uppfattas som
resultat av direkt mot dem vidtagna åtgärder.
I fråga om försvinnandet av en tredje urgammal farsot, den kanske mest
förödande av dem alla, smittkopporna, är detta däremot fallet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
