- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 10. Kring sekelskiftet /
158

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

andra defekter voro ej ovanliga följdtillstånd, för att icke tala om de
vanställande koppärren i ansiktet. Ej under att dåtidens läkare bekymrade
sökte efter medel att bekämpa en sjukdom, som gjorde så stort intrång i
folks liv och hälsa.

Med stora förhoppningar hade de försök med smittkoppsympning eller
variolation mottagits, som på 1720-talet börjat anställas i England på
initiativ av den bekanta lady Montague, maka till det engelska sändebudet i
Konstantinopel, där hon lärt känna denna i Orienten sedan gammalt övade
metod att genom direkt överympning av koppinnehåll från en
smittkopp-sjuk åstadkomma ett lindrigt insjuknande i koppor och därefter
oemottaglighet. Metoden fick framstående förespråkare i andra europeiska länder
(Voltaire, de Condamine) och i Sverige framför allt en ivrig förkämpe i
den berömde professorn i praktisk medicin vid Uppsala universitet, Nils
Rosén (adlad von Rosenstein). En nackdel med metoden var, att de
ympade under tiden för insjuknandet voro ytterst smittosamma och därför
måste isoleras, varför variolationens genomförande i stort även bland mindre
bemedlade erfordrade inrättande av särskilda isoleringslokaler. Ett dylikt
offentligt s. k. ymphus öppnades också i Stockholm 1766 och följdes snart
av liknande inrättningar i de större provinsstäderna. Detta oaktat synes
variolationen hos oss ha blivit en överklassrörelse. Det egentliga folket
visade sig snart ganska ovilligt att inlägga sig på ymphusen, och någon
märkbarare inverkan på dödligheten i koppor torde variolationen hos oss icke
ha medfört.

Den utträngdes också fort i början av 1800-talet av den betydligt
säkrare, lätthanterligare och ofarligare vaccinationen eller
skyddskoppymp-ningen. Denna hade också sitt närmaste ursprung från England. Med
utgångspunkt från en gammal, förut av läkare föga beaktad folkiakttagelse, att
personer som smittats av så kallade kokoppor, ett på kornas juver
understundom uppträdande koppliknande utslag, blevo oemottagliga för smitt-

PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Enligt Bengt Nordenberg, vilken här för en gängs
skull valt ett mycket modernt motiv för en folklivsskildring, gick omkring 1860 en
smitt-koppsvaccination på landet till på detta sätt. Vaccinatören med lansett i handen och
kalott på huvudet år församlingens klockarfar, han som skulle allt bestyra, och det år
på klockargården mödrarna ha infunnit sig med sina småttingar — om man får tro en
samtida kommentar just till denna bild, här och var inte utan protester frän far i huset,
som hade för sig, att »den der ympningen bara var ett påhitt att plocka pengar af oss,
bönder» och var lika förfärad för sviterna av ympningen som för kopporna själva. —-
Oljemålning av Bengt Nordenberg 1861. Privat ägo.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:04:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/10/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free