- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 10. Kring sekelskiftet /
178

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för varje smittad att uppge smittkällan, att underkasta sig föreskriven
behandling samt genom de stränga straff, som stadgas för underlåtenhet
härav ävensom för överföring av smitta. Lagen har i detta avseende visat sig
betydligt effektivare än det tidigare, i Stockholm sedan mitten av 1800-talet
och därefter även i en del andra större städer, tillämpade s. k.
reglemente-ringssystemet. Detta byggde på den uppfattningen, att den väsentligaste
orsaken till de veneriska sjukdomarnes spridning vore att söka i
prostitutionen, som därför ställdes under polisuppsikt med regelbundna
läkareundersökningar och vid behov tvångsbehandling av de prostituerade å lasarett
eller kurhus. Reglementeringssystemet var länge föremål för häftiga
strider för och emot dess berättigande, respektive nödvändighet ur sociala,
humanitära och medicinska synpunkter, strider, som först slutade med
reglementeringens upphörande i och med lex veneris. Ingen bestrider väl
numera, att det genom denna lyckats på ett säkrare sätt komma åt smittkällor,
som reglementeringen sällan lyckades få tag på och som dolde sig under
hemlig prostitution, bordell- och sutenörväsende.

I alla händelser har en betydande nedgång i antalet könssjuka ägt rum
efter lagens ikraftträdande. Numera är det endast i de större städerna, som
något avsevärt antal könssjuka vårdas å sjukhusen, och särskilda
vårdavdelningar för könssjuka eller kurhus finnas endast i städerna Stockholm,
Göteborg, Malmö och Lund. Till minskningen ha säkerligen många
omständigheter varit bidragande, sociala och allmänt ekonomiska
förhållanden och dessas inverkan på seder med hänsyn till fasthet eller löslighet i
könsliga förbindelser o. s. v. Betydelsen av förbättrade behandlingsmetoder
får icke heller förbises, t. ex. i fråga om syfilis salvarsanbehandlingen,
genom vilken på ett betydligt snabbare och säkrare sätt än förr färska
syfilis-fall kunnat fås till läkning och smittfrihet. Det är också betecknande, att
minskningen i betydligt högre grad gjort sig gällande i fråga om syfilis än
i fråga om gonorré. Denna senare är fortfarande en av våra vanligaste
sjukdomar, under det att syfilis så nedgått i frekvens, att den utanför
storstäderna knappast längre spelar någon större roll. Från att förut ha varit
en fruktad folksjukdom har syfilis sålunda numera förvandlats till en
genuin storstadssjukdom.

Detta gäller även medfödd syfilis, som utanför storstäderna måste
anses som en sällsynt sjukdom. För dess behandling och vård tillkommo i
början av 1900-talet synnerligen värdefulla anstalter i de s. k.
Welander-hemmen, så benämnda efter initiativtagaren, Edward Welander, professor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:04:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/10/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free