- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 10. Kring sekelskiftet /
216

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

värvare, som tala och lova, som de vore ljusens änglar, och icke veta det
ringaste vad de lova».

Till alla dessa faktorer kan som nämnts till sist läggas hemsända
svenskamerikanska tidningar, som innehöllo redogörelser och hrev både från
Sverige och Amerika, så att läsaren själv kunde göra jämförelser och draga
sina slutsatser. En liten notis i »Hemlandet» visar, med vilken iver och
vetgirighet dessa tidningar studerades. »I den församling i Sverige», heter det
(21/6 1865), »jag tillhörde voro blott tvenne, som fingo sig vår
Hemlands-tidning tillsänd. Dessa två ex. lånades och sändes man från man, tills de
voro utslitna (från samma församling har i många år emigrationen varit
betydande)».

Det var på 1840- och 1850-talen ett helt äventyr att fara till Amerika.
Sedan man vederbörligen ordnat allt hemma, gällde det att taga sig till
någon av de hamnstäder — i regel Göteborg, Gävle eller Karlshamn — därifrån
mera regelbunden förbindelse med detta land upprätthölls. Ägde man förut
egen häst och vagn, användes dessa för transporten av familjen och det lilla
bohag man ämnade medföra, och före avresan från hamnstäderna försåldes
häst och vagn. Innan ännu reguljär ångbåtsförbindelse upprättats mellan
Sverige och Amerika, hade emigranterna att med något segelfartyg, som
var destinerat till Amerika, överenskomma om priset, som i regel tycks ha
belöpt sig till 125 å 150 rdr, i vilket emellertid icke ingick mat eller
sängkläder. Färden tog i allmänhet 6 å 8 veckor och var, särskilt vid dåligt
väder, synnerligen påkostande. Mer än en gång omtalas det i berättelser, att
passagerare dukat under för strapatserna och måst begravas i havets djup.
Även då ångbåtstrafik börjat, äro klagomålen talrika över trängseln,
smutsen och vantrivseln, ty rederierna voro alltför benägna att laga med så stort
antal passagerare som möjligt utan hänsyn till nödig trevnad. Före utresan
fick emigranten skaffa sig proviant för hela resan, de nödvändigaste
kokkärlen och sängkläderna o. s. v.; båtarna tillhandahöllo endast vatten, ofta

PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Den danskfödde målaren Geskel Saloman, som slagit
sig ned i Göteborg, hade i denna stad bättre än i någon annan tillfälle att studera de
svenska emigranterna. Han har också här pä ett sällsynt gripande sätt fångat det vemod,
som måste ha fyllt de flesta utvandrare vid avskedet frän fosterlandet, och hoppet om
någonting bättre i Nya världen — stämningar, som gä igen i de flesta emigrantbrev. Det
allra nödvändigaste av sängkläder, kokkärl och matvaror förde man med sig till
överresan, medan häst och vagn avyttrades — därmed slets nog i många fall de sista banden
med hembygden. -— Oljemålning 1872. Göteborgs konstmuseum.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:04:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/10/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free