Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till så obetydliga ransoner, att passagerarna formligen fingo tvinga sig till
större. Om allt detta får man goda underrättelser i skåningen Trued
Pear-sons självbiografi »En skånsk banbrytare i Amerika» (1937), en av de
tidigaste mera utförliga emigrantskildringar vi äga, och som därför här skall
anföras. I förbigående kan anmärkas, att på samma båt, briggen
»Ambrosius», på vilken Pearson i juni 1851 lämnade Göteborg, befann sig en annan
emigrant, den sedermera bekante Hans Mattson, och att samtidigt med dessa
skalden Janne Tenggren — han hade enligt egen berättelse varit Tegnérs
skyddsling — på ett annat fartyg emigrerade till Amerika. Tenggren har
endast flyktigt berört sin Amerikavistelse, medan Mattson utförligt berättat
därom — det finns alltså material tillräckligt för att teckna, hur en typisk
Amerikafärd 1851 tog sig ut.
»Ambrosius» gick med järn på Amerika. För emigranternas räkning
byggdes särskilda kök. För resan över betalades 100 kronor pr person,
men då skulle man som sagt hålla sig med kost, sängkläder m. m. »Vi voro»,
berättar Pearson, »omkring tjugofem unga pågar från Skåne, som nu i bast
bildade ett konsumtionsbolag och vidtalade en dotter i en sådan familj, en
rask och tilltagsen däka, att hon skulle bli vår hushållerska under
överresan. Hon gav oss en lista på allt vad hon behövde för att föda oss under
två månader. Vi salade ihop kontanter, och hon köpte in. Det gick
förträffligt, vi hade god uppassning och tillräckligt gott kosthåll för billigt
pris.» Både Mattson och Pearson ge uttryck åt samma känslor vid avskedet
från Sverige, vemod och hoppfullhet, säkerligen de vanligaste
ingredienserna i emigrantens stämningar vid avresan. »Vi lämnade såväl Göteborg
som fäderneslandet», skriver sålunda Pearson, »icke utan vemodiga
känslor, dem dock det ungdomliga modet och de ljusa förhoppningarna snart
drevo på flykten», och Mattson uttalar sig i samma stil: »Vi blickade båda
tillbaka mot de försvinnande stränderna av det älskade fosterlandet med
känslor av tillgivenhet, men utan att ångra det steg vi tagit, och med våra
bröst fyllda av ljusa framtidsförhoppningar. Vid aderton års ålder skådar
den starke och friske ynglingen det framför honom liggande livet i hoppets
ljusa färger, och så gjorde även vi».
Vid framkomsten till Boston skingrades sällskapet åt olika håll. En del
skulle med järnväg till Buffalo och därifrån med ångbåt till Peoria, Illinois,
en del hlevo farmare genast, andra skaffade sig i likhet med Trued Pearson
först tillfälliga sysselsättningar för att förtjäna den för inköp av ett stycke
jord nödvändiga summan. Pearson slog sig efter ett par år ned i det av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
