Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samfärdsmedlens utveckling. Av Petrus Silfverbrand - Järnvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delen Örebro—Arboga av
en planerad bana Köping
—Hult. Denna var tänkt
som en förbindelseled
mellan sjölederna i Mälaren
och Vänern, men sedan
Västra stambanan
beslutats, avstannade intresset
för järnväg till Hult vid
Vänern. Endast delen
Köping—Örebro blev utförd.
Den drivande krafter för
dessa enskilda
anläggningar var Adolf von Rosen,
kallad »svenska
järnvägarnas fader».
Statsbidrag hade beviljats efter heta diskussioner i riksdagen, ty
motståndet mot det nya kommunikationsmedlet var mycket häftigt, i
synnerhet hos äldre, konservativa medlemmar av stånden. Den bästa förståelsen
fanns hos borgarståndet. Vid riksdagen 1847—1848 diskuterades frågan om
anslag till Köping—Hultbanan. Därvid förklarade den kände göten,
kam-marjunkare L. F. Rääf af Småland, att ångkraften endast tjänade till att
förslappa både själs- och kroppsförmögenheter. »Låtom oss», utbrast han,
»betrakta ett seglande fartyg. Vilken beslutsamhet i omdömet, vilken
raskhet och kraft i utförandet inplantas ej hos dess besättning. Se däremot ett
paddlande fartyg (hjulbåten), vilken uselhet och därtill en eller par
halv-stekta gryteldare. Maskinerna, dessa missbörder av enskilt snille, äro
framfödda för att döda allmänhetens omdömesförmåga, kraft och välstånd».
1854 års riksdag beslöt att anlägga statsbanor, i första hand Västra
stambanan från Göteborg till Stockholm och Södra från Malmö till Jönköping.
Väldiga stridigheter utkämpades i landet om lämpligaste sträckningarna av
järnvägarna, och i riksdagen rådde stora skiljaktigheter såväl mellan som
inom de olika stånden. Särskilt de båda ifrågasatta sträckningarna för
Västra stambanan, norr eller söder om Mälaren, samt läget av banan
Malmö—Jönköping voro föremål för heta strider. Vid behandling av den
sistnämnda frågan fälldes i bondeståndet av Petter Jönsson i Träslanda (nära
Nässjö) det kända uttalandet: »Järnvägen skall gå förbi Träslanda, ty där
Utstakningsarbeten i Småland för Södra stambanan.
Litografi 1858 i »Några glada minnen» av
järnvägsingen-jören Sigge Ljunggren, som själv ses med
avvägningsinstrumentet över axeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
