- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 10. Kring sekelskiftet /
302

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och öppnar perspektiv i det oändliga. Staffaget utgjordes endast av en
trupp sträckfåglar. Det var en tavla som talade och som måste förstås av
varje ofördärvat sinne, som haft mod att göra ensamhetens hemlighetsfulla,
rika bekantskaper och som sett flygsand kväva lovande skördar. Och
detta var målat med ingivelse och talang; stämningen hade givit färgen och
icke tvärtom.»

Strindberg var återigen föregångaren och i viss mån förebilden. Hans
landskap var den Stockholmska skärgården, från vilken han redan på
1870-talets förra hälft gav skildringar, samlade och utökade under
rubriken »Från havet» i »Vårbrytning» (1881). Det var minnen från upplevelser
av skärgårdens natur och människor, som inspirerade en av hans bästa
prosaberättelser, den klassiska folklivsskildringen »Hemsöborna». Under
denna tid infördes ett annat landskap i litteraturen, när A. U. Bååth i sina
dikter tecknade människor och tolkade årstidsstämningar från Skåne. Det
var ett konkret landskap, framställt med karakteristiska drag, uppfångade
med syn och hörsel, som mötte läsaren i t. ex. de första raderna i dikten
»Nyårsafton på skånska slätten», skriven 1880:

»Skymmande dimma våt över slätten vilar,
röda grenar streta från kala pilar.

* åkrarnas fåror ligga i disig väta,

gårdarna töcknigt skymta bak vallar räta.

Tystnad vida. Man hör, hur det sakta lackar
droppe på droppe från närmaste tak och stackar.»

Bååth fick som realistisk Skåneskildrare snart träda tillbaka för Ernst
Ahlgren, som så gott som alltid lät handlingen i sina romaner och noveller
spela i hennes födelseprovins, och Ola Hansson, som med förfinad
sensibilitet upplevde stämningarna över sin hembygd, stämningar, som få
harmoniera med eller kontrastera mot hans egna. När han, ättlingen av

PLANSCH A MOTSTÅENDE SIDA. Av de mänga realistiska folklivsskildrare, som pä
1880-talet avlösa ett äldre skedes övervägande romantiskt inriktade allmogeberättare, har
framför allt en, hallänningen och Göteborgsläkaren August Bondeson, blivit klassisk, detta
främst genom »Skollärare John Chronschougs memoarer», vars huvudperson är »den enda
svenska dikt figur, som i likhet med T artuffe och Harpagon fått hedern att se sitt
egennamn förvandlat till ett appelatium». Bondeson var samtida med Nordiska museets
skapare, Arthur Hazelius, och hade själv bedrivit etnografiskt forskar- och samlararbete i
dennes anda; han hörde emellertid mer än dialekten i människors röst, och hans typer åro
ofta återgivna med både stor realism och stor konst. — Gustaf Holmgrens målning visar
Bondeson i bygdedräkt tillsammans med fadern. — Göteborgs museum.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:04:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/10/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free