Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stilbrytningar i byggnadskonsten. Av Folke Holmér - Nationalromantik och ny saklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berg: »Alltför ofta lider vårt arbete av en ryggradslös stämningskonst, där
murverket får gå över i bakverk och den historiska klangen ersätta
konst-närsdraget. Att då emellanåt erinras om benknotornas tillvaro, kan icke
vara annat än hälsosamt». Orden som citerats i Gustaf Näsströms »Svensk
funktionalism», utgiven samma år som Stockholmsutställningen (1930),
skulle kunna stå som motto för den period i svensk byggnadskonst, som
kommer efter det lysande nationalromantiska genombrottet. Sakligheten
kläder sig dock ibland i klassisk toga. En stram, nästan tunn nyantik gör
sig gällande på 1920-talet med Tengboms Konserthus (1926). Även
Göte-borgsutställningsarkitekterna Sigfrid Ericson och Arvid Bjerke (1923) följde
denna stilimpuls, som emellertid icke blev långvarig. Funktionalismens
olika problem stå nu för dörren. Tekniker, otåliga byggnadsingenjörer,
stadsplanebildare och sociala reformatorer äro färdiga för framryckning,
och med Stockholmsutställningen 1930 slår den nya rörelsen sitt första
stora slag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
