Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tankelinjer vid århundradets början. Av Elof Åkesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ogynnsamma organisatoriska villkor
lyckades den experimentella psykologien ej
tilldraga sig allmänt intresse förrän efter
världskriget, då psykoanalys och
socialpsykologi trängde på utifrån.
Inom boströmianismen hade Axel
Ny-blæus visat det starkaste intresset för
filosofiens historia, och även om Erik Olof
Burman hade vidare syften med sina på
djupet gående undersökningar av den tyska
transcendentalfilosofien, stimulerade dessa
dock hans lärjungar i främsta rummet till
liknande analyser. Axel Herrlins
doktorsavhandling om Nicolaus av Cues (1892) och
Efraim Liljeqvists avhandling om Francis
Bacons filosofi (1893—94) beteckna det
objektiva, lärda filosofhistoriska intressets
genombrott. Sedan har det historiska
studiet fått en allt självständigare ställning i
förhållande till den aktuella filosofien. Un-
kV-sW,-
Allen Vannérus tjänstgjorde ett par
år som docent vid Göteborgs
högskola (där Vitalis Norström då var
filosofiens främste representant),
men har sedan dess verkat som
privatlärd. Då han 192i avgick från
sin anställning i Kommerskollegium,
beslöt riksdagen höja hans
statspension till en professorspensions
storlek. — Fotografi.
der anknytning till den moderna
litteratur-och lärdomshistorien har filosofiens historia alltmer övergått till idéhistoria.
De mera betydande filosofiska tankelinjerna vid århundradets början
ha sin utgångspunkt i den starka idealistiska tradition, som uppburits av
Boströms och Hegels lärjungar och som genom Viktor Rydbergs diktning
trängt djupt ned bland folket, men de ha tillika blivit påverkade av
samtida utländsk filosofi, till att börja med tysk, engelsk och nordisk (i
synnerhet dansk), sedan även fransk. Trots dessa impulser utifrån, äro de i
hög grad självständiga, ty deras upphovsmän voro (och äro) egenartade och
utpräglade personligheter, som under en ofta skarp och radikal kritik
assimilerade och genomreflekterade det undfångna tankematerialet och bedömde
det från en egen synvinkel. Utan försök till rangordning nämner jag här fem
tänkare: Vitalis Norström (död 1916), Hans Larsson (född 1862), Allen
Vannérus (född 1862), Axel Hägerström (död 1939) och Adolf Phalén (död 1931).
Allen Vannérus är i viss mening den mest konservative bland de fem
uppräknade, och dock synes han följa tidens ström utan kraftigare försök
att klyva den. Naturvetenskaperna såväl som vetenskaperna om den and-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
