Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige under världskriget och kristiden. Av Rütger Essén - Vårt ekonomiska läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta har Sverige sålunda undgått. Visserligen fingo vi hösten 1918 en
släng av den s. k. spanska sjukan, vilken hos oss krävde cirka 30,000
dödsoffer utöver normal dödlighet, och detta huvudsakligen i de
kraftigaste åldrarna, men detta var allt. Ej heller kan man på allvar påstå,
att folkhälsan tagit något varaktigt men av den livsmedelsbrist, som delvis
gjorde sig gällande under åren 1917 och 1918, något som i hög grad var
fallet exempelvis i fråga om den uppväxande generationen i Tyskland under
dessa år.
Vissa av de krigförande länderna, i synnerhet Frankrike och Belgien,
drabbades även hårt genom en omfattande ödeläggelse av kulturbebyggelsen
i stora delar av landet. Även detta ha vi undgått. I fråga om materiell
kapitalförstörelse behöva vi för vårt lands del som följd av kriget 1914—18
egentligen endast räkna med den svenska handelsflottans förluster på grund
av sjökriget. Dessa uppgingo till ungefär 300,000 ton, en visserligen
betydande siffra, men dock icke någon alltför svårersättlig förlust. Finansiellt
kompenserades denna dessutom mer än väl av rederiernas väldiga
fraktinkomster under krigsåren, av vilka större delen utgjorde nettotillskott till
landets utländska betalningsbalans.
VÅRT EKONOMISKA LÄGE.
I rent ekonomiskt hänseende låter det sig svårligen förneka, att vårt
land huvudsakligen profiterat av kriget. Det är ej här platsen att närmare
utreda detta förhållande. Endast några huvudpunkter må framhävas. Den
starkt positiva handelsbalansen tillförde vårt land under åren 1915—18 stora
utländska tillgodohavanden. Visserligen förbrukades senare en väsentlig del
av dessa genom överimport till höga priser under åren 1919 och 1920
samt genom förluster på utländsk valuta (framför allt i samband med den
tyska inflationen) och på utländska investeringar, men tillräckligt av
överskottet blev dock kvar, för att vårt land i samband med kriget skall anses
ha tagit det betydelsefulla steget från ett skuldland till ett räntetagareland,
från ett debtor- till ett creditor-country, i förhållande till utlandet, en
position, som sedan dess hållits och stärkts. Den utländska statsskulden
försvann till största delen genom återköp till hemlandet, och även de flesta
övriga utländska förbindelser inlöstes.
Förändringen bestod sålunda mera i att den utländska skulden
försvann, än i att utländska tillgodohavanden hopades utöver skuldsättningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
