Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige under världskriget och kristiden. Av Rütger Essén - Inflytande på mentaliteten - Den inrikespolitiska situationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra, mera positiva verkningar. Intellektuellt framträdde dessa som en
hälsosam skepticism inför de ofta väl förenklade schablonsystem för
»framåtskridande», som tidigare på sina håll betraktats som utvecklingens sista
ord. Världsuppfattningen blev sålunda både mer fördjupad och mer
nyanserad. Det avskilda och idylliskt småstadsmässiga, som numera i allmänhet
anses ha präglat Sverige under tiden före världskriget, är naturligtvis i
mycket en efterhandskonstruktion av 1920- och 1930-talens generationer.
Men i den mån detta drag verkligen fanns, blev det till större delen
tillintetgjort under världskrigsåren. På gott och ont, positivt och negativt, drogs
Sverige under dessa år in i världsströmmens huvudfåra på ett helt annat
sätt än tidigare. Och därför blev världskrigsupplevelsen — också i dess
neutralt avtrubbade svenska upplaga — likväl en epok i det svenska folkets
utveckling. Ingenting förblev sig alldeles likt därefter. Även för Sverige
blevo krigsåren därför både en slutpunkt för åtskilliga föråldrade företeelser
och en begynnelse till nyorientering på ett flertal livsområden.
DEN INRIKESPOLITISKA SITUATIONEN.
Vid krigsutbrottet i augusti 1914 befann sig Sverige i ett inrikespolitiskt
kristillstånd, som emellertid icke saknade samband med det europeiska
storpolitiska läget. Krisen var nämligen närmast motiverad av situationen i
försvarsfrågan.
Den politiska demokratien i Sverige hade haft sitt första stora
genombrott i och med den allmänna rösträttens antagande vid 1907 och 1909 års
riksdagar samt dess första praktiserande i 1911 års valkampanj till andra
kammaren. Det politiska resultatet av detta riksdagsval hade blivit en stark
frammarsch för vänsterpartierna liberaler och socialdemokrater samt
bildandet av en liberal regering under Karl Staaffs chefskap. Denna ministär
hade önskat föra en allmänt demokratisk reformpolitik och bl. a. starkt
intresserat sig för en nedskrivning av de i och för sig icke alltför betungande,
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Karl Staaffs andra regering, till sin sammansättning
rent liberal, efterträdde 7 september 1911 ministären Lindman. Försvarsministrarna, fil.
d:r David Bergström och häradshövding Jacob Larsson, voro bägge -— för första gången
i vår politiska historia — icke-militärer, utnämningar, som voro ett slag i ansiktet pd de
konservativa. Till den nya regeringen knöto sig de radikalas och småborgerligas
förhoppningar om snabba och genomgripande reformer, förväntningar, som endast delvis hunno
infrias. — Fotot visar den Staaffska regeringen 1912.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
