Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige under världskriget och kristiden. Av Rütger Essén - Den inrikespolitiska situationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men impopulära försvarsbördorna. Under trycket av den efter 1911 alltmer
mörknande stormaktspolitiska konstellationen i Europa hade den liberala
regeringen dock tvingats att föra en delvis motsatt politik, och statsminister
Staaff själv stod åtminstone från 1913 icke längre främmande för tanken
på en förbättring av försvarsorganisationen, även till priset av ökade
personliga och finansiella bördor. Men han ville icke förlänga
tjänstgöringstiden för de värnpliktiga utan ett nytt ordinarie riksdagsval, d. v. s.
tidigast genom beslut av 1915 års lagtima riksdag. Den växande
försvars-rörelsen i landet krävde emellertid snabbare behandling. Oron för landets
läge tog sig bl. a. uttryck i det s. k. bondetåget till Stockholm i februari
1914, där dessa krav framfördes till konungen. Då denne i sitt svar
förklarade sig dela uppfattningen om nödvändigheten av försvarsförbättringarnas
omedelbara genomförande, uppstod en brytning mellan monarken och
ministären, som för sin del icke ville gå lika långt. Vänsterpartiernas ledningar
förklarade nu, att en »konstitutionell kris» förelåg, samt att dennas lösande
genom stoppandet av alla tendenser till personlig kungamakt måste gå före
allt annat. Försvars vännerna i landet delade konungens ståndpunkt, men
högerpartiet ville ej taga det konstitutionella ansvaret härför. En i viss mån
opolitisk »borggårdsregering» bildades med landshövding Hjalmar
Hammarskjöld som statsminister och bankdirektör Knut Wallenberg som
utrikesminister. Denna regering upplöste riksdagen. Nyvalen förrättades under en
sällsport hetsig politisk stämning. De uppvisade stora framgångar för de
försvarsvänliga grupperna, främst för högern, men vänstermajoriteten i
andra kammaren blev dock bestående. Regeringen framlade likväl för
riksdagen sitt förslag till försvarsförbättringar, innebärande bl. a. en betydligt
förlängd tjänstgöringstid för värnpliktiga, men det syntes ovisst, om den
skulle kunna få förslagets huvudpunkter antagna av andra kammarens
vänstermajoritet.
I detta förvirrade och upphetsade partipolitiska läge slog krigsutbrottet
den 1 aug. 1914 ned som en bomb. Världskatastrofen drabbade sålunda det
svenska folket som en blixt från klar himmel. Det ringa fåtal — långt
fåtaligare än landets politiska personal i egentlig mening — som var
informerat om det verkliga läget i den europeiska stormaktspolitiken, blev
visserligen ej överraskat. Till detta omdömesgilla fåtal hade konungen hört,
och denna insikt, parad med stark personlig ansvarskänsla, men icke någon
lust efter »personlig» maktstegring, hade varit motivet till hans ingripande
genom borggårdstalet i februari. Men för den stora allmänheten, till vilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
